KTH förlorar 100 miljoner

Enligt en artikel i Dagens Nyheter (ännu ej på nätet) beräknar KTH att 1 000 av dagens 1 500 utomeuropeiska studenter försvinner i samband med att regeringen inför studieavgifter. Samma mönster gäller vid andra lärosäten, och kontentan tycks tyvärr bli förlorade intäkter – runt 100 miljoner kronor för KTH:s del – och en minskad internationalisering av högskolesektorn.

I vanlig ordning har jag svårt för de principiella argument som framförts både för och emot studieavgifter för utomeuropeiska studenter. Jag är verkligen osäker på om det existerar något sådant som en universell rätt till kostnadsfri utbildning vid svenska lärosäten. Icke desto mindre bör regeringen vara vaksam på om införandet av studieavgifter i själva verket blir en kontraproduktiv åtgärd. Det som har beskrivits som en politik för ökade intäkter och bättre kvalitet riskerar att bli det motsatta – åtminstone om man lyssnar till högskolesektorns egna bedömningar.

Vad de försvunna internationella studenterna kommer att innebära för Stockholm-Mälarregionen återstår naturligtvis att se. Sannolikt kommer högskoleminister Krantz (eller hans efterträdare) att tvingas tänka om även i detta fall, om det skulle visa sig att de värsta farhågorna besannas. Men tillsvidare är det nog ändå hög tid att börja fundera över åtgärder som kan minska bortfallet och dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna: kanske ett intensifierat arbete med utbytesprogram, eller varför inte regionala stipendiesystem för besökande studenter. Något måste troligen till för att huvudstadsregionen inte ska förlora fart i den värdefulla internationaliseringsprocess som trots allt har pågått under senare decennier.

Notera att också turerna kring antagningsreglerna – där Tobias Krantz härom dagen backade inför kritiken – också får en effekt på i vilken utsträckning personer med utländska betyg får tillgång till den svenska högskolan: Rapport, Ekot, Expressen, DN, Aftonbladet. Bloggat om detta: Christian Stråhlman, Beatrice Högå.

Edit: Även Expressens Aron Lund kommenterar KTH:s förlust.

Tomt prat om kvalitet

Så kom då regeringens utlovade proposition om studieavgifter för utländska studenter. Precis som förväntat handlar det om en genomsnittlig prislapp på cirka 60 000 – 70 000 per år, och precis som förväntat väcker förslaget kritik från en rad studentorganisationer men möts av positiva tillrop från framför allt borgerliga ledarsidor. Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz själv anger i sitt nyhetsbrev tre skäl för åtgärden:

För det första. Att vi bjuder alla som vill, oavsett om de har möjlighet att själva betala eller inte, på gratis utbildning urholkar finansieringen av den svenska högskolan. Totalt handlar det om cirka en halv miljard varje år som skulle kunna användas till andra angelägna reformer inom högskolan.

För det andra. Svenska studenter som reser utomlands får betala för sig. Då är det också rimligt att utländska studenter som kommer till Sverige betalar det utbildningen kostar.

För det tredje. Det växer fram en global utbildningsmarknad. Drygt tre miljoner studenter per år studerar utomlands. Här måste Sverige kunna konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning.

Jag vill börja med att avföra det argument som överhuvudtaget inte hör hemma i en seriös diskussion. Skäl nummer två liknar mest av allt något som en treåring kunde ha framfört. Jag hoppas innerligt att det ogina resonemanget om att ”ska vi betala när vi åker utomlands, så ska minsann alla andra göra det också” inte har varit en avgörande del av ministerns beslutsunderlag.

Skäl nummer tre äger möjligen en viss giltighet, även om det framförs på ett synnerligen plattitydartat sätt. Att Sverige ska ”konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning” låter ju alldeles strålande, men är tyvärr svårt att betrakta som annat än tomt prat när grundutbildningen på svenska högskolor har varit sorgligt bortglömd under en hel mandatperiod. De uteblivna kvalitetssatsningarna påverkas inte av att Krantz med skicklig hand administrerar en omflyttning av pengar inom utbildningssektorn.

Det sistnämnda perspektivet är naturligtvis det som gör Tobias Krantz inledande argument intressant. Kanske är det verkligen så att Sverige inte klarar av att finansiera en expanderande högskolesektor utan att på ett eller annat sätt söka medel utifrån. Kanske läcker statsbudgeten i dagsläget resurser genom att vi bjuder utomeuropeiska studenter på en utbildning, utan att de i tillräckligt hög utsträckning stannar kvar och etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden. Kanske är vi i Sverige dessutom dåliga på att införliva både besökande och egna studenter i det gemensamma och världsomspännande nätverk av högutbildade som vi måste ha tillgång till för att nå framgång i en alltmer globaliserad ekonomi.

Tyvärr finns det ändå skäl att ifrågasätta regeringens proposition även med utgångspunkt i dessa tankegångar. För alldeles oavsett den principiella diskussionen tycks det konkreta förslaget ha utformats på ett sätt som får två oönskade följder:

• Sverige dräneras på de internationella studenter som hittills har tillfört ett utomordentligt mervärde till den svenska högskolan, trots våra tillkortakommanden när det gäller att utnyttja det.
• Ett substantiellt inkomstbortfall som många lärosäten får svårt att kompensera för inom de närmaste åren.

Båda dessa perspektiv bekräftas av en rad universitet och högskolor: KTH, Göteborgs universitet, BTH, Malmö högskola, Linnéuniversitetet, Mittuniversitetet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet i Sydsvenskan. MdH:s rektor Ingegerd Palmér har protesterat till ingen nytta och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer sågar i allt väsentligt förslaget på sin blogg.

Det är oroväckande att en liberal högskoleminister återigen på ett så flagrant sätt ignorerar synpunkterna från den egna sektorn. Tendensen att driva igenom omfattande reformer utan att lyssna till de tunga instanser som närmast berörs av ett politiskt beslut är mycket olycklig, och bör självfallet införlivas i diskussionen om regeringsduglighet. För som det ser ut i dagsläget frågar man sig varför regeringen ens bekymrar sig om att iscensätta ett remissförfarande. Det är alldeles uppenbart inget annat än ett avancerat spel för gallerierna.

Fler tycker: Kristina Persdotter, Lisa Gemmel, Pär Gustafsson (edit: även i Lundagård), Frida Johnsson och Maria Ferm, Mats Gerdau, DN:s ledarsida, Värmlands Folkblad, Sundsvalls Tidning, Borås Tidning, Västerbottens-Kuriren, SFS, SSCO, Uppsala studentkår (även i UNT).

Media rapporterar: Aftonbladet, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, Ekot. Edit: Även Metro1 och Metro2.

Entusiasm för avgifter

Noterar att två professorer vid Mälardalens högskola har föregått regeringen och på alldeles egen hand avkrävt 420 000 kronor i studieavgifter från ett antal iranska studenter. Förvisso ett lagbrott – men man får anta att professorna ifråga kommer att följa den leijonborgska linjen med stor entusiasm även i framtiden.