Arkiv

Posts Tagged ‘Uppsala studentkår’

Svag storstadspolitik

augusti 25, 2011 1 kommentar

Bostadsminister Stefan Attefalls utspel om att studenter bör lämna storstäderna på grund av bostadsbristen har mött osedvanligt hård kritik. Det är lätt att se varför. Sällan har en svag och arrogant storstadspolitik så oblygt blottlagts av ett sittande statsråd.

Således har reaktionerna kommit från politiker över hela spektret, från näringsliv, akademi och studenter. Här är ett axplock:

Detta är helt absurt. Studenter ska välja studieort där de akademiska studierna är bäst och där utbildningen kan leda till arbete”, säger Lotta Edholm (FP), skolborgarråd, i ett pressmeddelande. Även på sin blogg.

”Attefall borde lämna Stockholm – inte studenterna! /…/ När regeringen uttalar det här så tydligt, blir effekten att Stockholm försvagas som kunskapsstad. Stockholms position som landets främsta stad för högre utbildning ifrågasätts. Den inställningen drabbar konkret staden, våra universitet och vårt näringsliv”, säger Tomas Rudin, oppositionsborgarråd för Socialdemokraterna.

”Det är ett korkat förslag. /…/ Passiv bostadspolitik och stagnerat bostadsbyggande – nationellt eller kommunalt – som försvårar studier vid de stora universiteten är inte bara ett problem för den enskilda individen utan blir till slut ett hot mot landets framtida kompetensförsörjning.” Kåre Bremer, rektor Stockholms universitet, på sin blogg.

Bostadsministern straffar Stockholm som kunskapsstad.” /…/ ”Det vore djupt olyckligt om regeringen valde att straffa den högre utbildning i Stockholm på det här sättet”, säger Fredrik Johansson, policychef vid Stockholms Handelskammare. ”Stockholmsregionen har alla förutsättningar att växa som akademiskt centrum. Det kräver ett engagemang från regeringen, inte kapitulation inför en misslyckad bostadspolitik.”

Det blir en tydlig klassproblematik när bostadsfrågan styr. Som det ser ut nu blir det inte de som har bäst förutsättningar intellektuellt som blir studenter utan de med bäst kapital”, säger nationalekonomen Cecilia Enström Öst i Dagens Nyheter, där även Uppsala studentkår uttalar sig.

Sammantaget tycks det som att bostadsminister Attefall har – om ni ursäktar uttrycket – skitit i det blå skåpet rätt ordentligt denna gång. Kanske leder det till något bra.

Även: Stockholms Akademiska Forum, Moderata Studenter, Fastighetsägarna, Helene Hellmark Knutsson. Även DN härom dagen, om Regionplanekontorets arbete för fler studentbostäder och mot bristen på högutbildade i Stockholm. Erik Slottner (KD) lanserar egna förslag.

Uppdaterat: Fler reaktioner från Vänsterpartiet i SvD, Elina Åberg (MP), Solnas kommunalråd Anders Ekegren (FP), Veronica Palm (S).

Uppdaterat igen: Stefan Attefall gör ”en halv pudel” i DN, men misslyckas totalt enligt Edvin Alam (M).

Odell vs. Valtersson i Almedalen

juni 6, 2010 1 kommentar

Fyra ledande socialdemokrater attackerar återigen bostadsminister Mats Odell och anklagar honom för passivitet under den bostadsbrist som fördjupats alltmer under de senaste åren. Det är troligen ett tema som kommer att bli allt vanligare i debatten i takt med att valet närmar sig. Jag har tidigare konstaterat att ministern hellre subventionerar andrahandsuthyrning och ägande än nybyggnation och hyresrätter – en kritik som så skilda aktörer som Hyresgästföreningen, Sabo, Fastighetsägarna och Boverket delar – men välkomnat en del förslag som Mats Odell fört fram men som han efter fyra år vid makten ändå inte har lyckats omsätta i konkret politik.

Diskussionen lär fortsätta ända fram till valdagen. I Almedalen möts Odell och Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson – som har de rödgrönas bostadspolitiska uppgörelse att luta sig emot – i en paneldebatt anordnad av SSCO, Jagvillhabostad.nu, Göteborgs Förenade Studentkårer, Lunds universitets studentkårer och Uppsala studentkår. (Se det fullständiga programmet på arrangemangets Facebook-sida.) Samtliga berörda politiker kommer också att bjudas in för att framföra sina åsikter och visioner på kampanjbloggen Läge för lägenheter.

Se även de tidigare inläggen på Politikerbloggen: om Socialdemokraternas strategi i storstäderna samt Mats Odells inledande artikel. Även Byggnads krav i DI, Alliansfritt Sverige och Peter Andersson om hur Odell egentligen inte vill äga denna fråga, kritik mot S i Kvällsposten, Moderaternas ledamöter i civilutskottet, nätverket Yimby på Läge för lägenheter.

Uppdaterat: Peter Andersson igen, som uppmärksammar vår kampanj.

Tomt prat om kvalitet

februari 21, 2010 Lämna en kommentar

Så kom då regeringens utlovade proposition om studieavgifter för utländska studenter. Precis som förväntat handlar det om en genomsnittlig prislapp på cirka 60 000 – 70 000 per år, och precis som förväntat väcker förslaget kritik från en rad studentorganisationer men möts av positiva tillrop från framför allt borgerliga ledarsidor. Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz själv anger i sitt nyhetsbrev tre skäl för åtgärden:

För det första. Att vi bjuder alla som vill, oavsett om de har möjlighet att själva betala eller inte, på gratis utbildning urholkar finansieringen av den svenska högskolan. Totalt handlar det om cirka en halv miljard varje år som skulle kunna användas till andra angelägna reformer inom högskolan.

För det andra. Svenska studenter som reser utomlands får betala för sig. Då är det också rimligt att utländska studenter som kommer till Sverige betalar det utbildningen kostar.

För det tredje. Det växer fram en global utbildningsmarknad. Drygt tre miljoner studenter per år studerar utomlands. Här måste Sverige kunna konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning.

Jag vill börja med att avföra det argument som överhuvudtaget inte hör hemma i en seriös diskussion. Skäl nummer två liknar mest av allt något som en treåring kunde ha framfört. Jag hoppas innerligt att det ogina resonemanget om att ”ska vi betala när vi åker utomlands, så ska minsann alla andra göra det också” inte har varit en avgörande del av ministerns beslutsunderlag.

Skäl nummer tre äger möjligen en viss giltighet, även om det framförs på ett synnerligen plattitydartat sätt. Att Sverige ska ”konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning” låter ju alldeles strålande, men är tyvärr svårt att betrakta som annat än tomt prat när grundutbildningen på svenska högskolor har varit sorgligt bortglömd under en hel mandatperiod. De uteblivna kvalitetssatsningarna påverkas inte av att Krantz med skicklig hand administrerar en omflyttning av pengar inom utbildningssektorn.

Det sistnämnda perspektivet är naturligtvis det som gör Tobias Krantz inledande argument intressant. Kanske är det verkligen så att Sverige inte klarar av att finansiera en expanderande högskolesektor utan att på ett eller annat sätt söka medel utifrån. Kanske läcker statsbudgeten i dagsläget resurser genom att vi bjuder utomeuropeiska studenter på en utbildning, utan att de i tillräckligt hög utsträckning stannar kvar och etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden. Kanske är vi i Sverige dessutom dåliga på att införliva både besökande och egna studenter i det gemensamma och världsomspännande nätverk av högutbildade som vi måste ha tillgång till för att nå framgång i en alltmer globaliserad ekonomi.

Tyvärr finns det ändå skäl att ifrågasätta regeringens proposition även med utgångspunkt i dessa tankegångar. För alldeles oavsett den principiella diskussionen tycks det konkreta förslaget ha utformats på ett sätt som får två oönskade följder:

  • Sverige dräneras på de internationella studenter som hittills har tillfört ett utomordentligt mervärde till den svenska högskolan, trots våra tillkortakommanden när det gäller att utnyttja det.
  • Ett substantiellt inkomstbortfall som många lärosäten får svårt att kompensera för inom de närmaste åren.

Båda dessa perspektiv bekräftas av en rad universitet och högskolor: KTH, Göteborgs universitet, BTH, Malmö högskola, Linnéuniversitetet, Mittuniversitetet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet i Sydsvenskan. MdH:s rektor Ingegerd Palmér har protesterat till ingen nytta och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer sågar i allt väsentligt förslaget på sin blogg.

Det är oroväckande att en liberal högskoleminister återigen på ett så flagrant sätt ignorerar synpunkterna från den egna sektorn. Tendensen att driva igenom omfattande reformer utan att lyssna till de tunga instanser som närmast berörs av ett politiskt beslut är mycket olycklig, och bör självfallet införlivas i diskussionen om regeringsduglighet. För som det ser ut i dagsläget frågar man sig varför regeringen ens bekymrar sig om att iscensätta ett remissförfarande. Det är alldeles uppenbart inget annat än ett avancerat spel för gallerierna.

Fler tycker: Kristina Persdotter, Lisa Gemmel, Pär Gustafsson (edit: även i Lundagård), Frida Johnsson och Maria Ferm, Mats Gerdau, DN:s ledarsida, Värmlands Folkblad, Sundsvalls Tidning, Borås Tidning, Västerbottens-Kuriren, SFS, SSCO, Uppsala studentkår (även i UNT).

Media rapporterar: Aftonbladet, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, Ekot. Edit: Även Metro1 och Metro2.

Plakatpolitik eller pragmatism?

februari 17, 2009 Lämna en kommentar

Folkpartiets Cecilia Wikström går ett steg längre i sin kritik av Lars Leijonborg och avfärdar det kommande lagförslaget om kårobligatoriets avskaffande som ”plakatpolitik”. Nyhetskanalen låter också Klas-Herman uttala sig i ett inslag om följderna av en dålig proposition från regeringens sida.

Leijonborg vs. universiteten

februari 6, 2009 Lämna en kommentar

Upsala Nya Tidning har under den senaste tiden upplåtit sin debattsida åt en intressant holmgång mellan å ena sidan högskoleminister Lars Leijonborg och å andra sidan rektorer och studentkårer vid Lunds och Uppsala universitet.

Låt obligatoriefrågan vänta tills autonomiutredningen är klar, kräver de sistnämnda och hänvisar till avskräckande exempel från Finland och Australien. De oroas över att ett avskaffat kårobligatorium i dagsläget skulle innebära ett kraftigt försvagat studentinflytande. Professor Tom Lundin håller med.

Det ordnar sig säkert, replikerar Lars Leijonborg, och menar att risken för ett ogenomtänkt beslut är obefintlig. ”Obligatoriet infördes på 1600-talet och blev mycket snart kritiserat. Drygt 300 år känns trots allt inte som en orimligt kort beredningstid.”

Högskoleministern blandar ihop kårer och nationer, påpekar slutligen(?) Klas-Herman från US och Petter från LUS i dagens UNT. De menar också att universitet, kommuner, kårer och utredare är eniga på en mängd punkter som Leijonborg avfärdar alltför lättvindigt: tidpunkten för avskaffandet är olycklig, autonomiutredningen bör inväntas, det föreslagna statliga bidraget på 310 kronor per helårsstudent är ett absolut minimum om studentinflytandet ska kunna bevaras på en godtagbar nivå.

Min egen åsikt? Jag anser att kårobligatoriet innehåller en viss principiell problematik, eftersom det i någon mening innebär en kränkning av den negativa föreningsfriheten. Jag anser också att funktionalitet är principen som bör omhuldas mer än alla andra. Om regeringen presenterar en lösning som innebär att förutsättningarna för studentinflytande försämras, så kommer jag att uttala mig emot den. I övrigt är jag öppen för förslag.

Fortsättning följer, misstänker jag.