En regional politik för fler innovationer?

IVA-projektet Innovation för tillväxt har som uttalat mål att Sverige ska bli världens bästa miljö för innovationer. Som ett led i arbetet har man låtit olika arbetsgrupper ta fram konkreta förslag till handling. Hittills har fyra av dem levererat. Det gäller:

• Arbetsgruppen Attrahera utländska experter, som föreslår en förbättrad expertskatt. (pdf)
• Arbetsgruppen Kompetent kapital i tidiga skeden, som föreslår en ny typ av fonder, ett regionalt förankrat inkubatorsystem med statligt stöd och ökade incitament för affärsänglar. (pdf)
• Arbetsgruppen Offentlig innovationsförhandling, som föreslår en ny delegation för innovationsupphandling, ett myndighetsansvar för att stimulera innovation inom sitt område och ökat metodstöd till offentliga inköpare. (pdf)
• Arbetsgruppen Stimulans av FoU i små och medelstora företag, som föreslår stimulansåtgärder inom tre områden: Kompetens- och utvecklingsstimulans, ekonomisk stimulans genom skatteincitament och efterfrågestimulans. (pdf)

Många av förslagen rör lagstiftning och reformer på den nationella nivån. Men det hindrar inte att varje innovativ region tänker igenom och försöker ta ställning till dessa och liknande idéer. Kan man dessutom jämka samman dem med det arbete som gjorts av Mälardalsrådet – eller med de processer som exempelvis Stockholm Handelskammare och Länsstyrelsen har framför sig – är mycket vunnet. Det vore en kraftfull signal från Sveriges tillväxtmotor om ledande aktörer i regionen lyckades enas kring en politisk agenda för fler innovationer.

KTH, Handels, MDH och Uppsala topprankas

KTH, Handelshögskolan, Mälardalens högskola och Uppsala universitet ges höga betyg av Svenskt Näringsliv när det gäller bland annat utexaminerade studenters ingångslöner och samverkan med näringslivet. Nyheten uppmärksammas i flera artiklar i Dagens Nyheter, liksom i Radio Stockholm och TV4 Nyheterna Västerås.

Läs mer om undersökningen på Svenskt Näringslivs hemsida och specialsajten Högskolekvalitet, där samtliga topplistor finns. I likhet med tidigare års utspel lär dock även detta åtföljas av en diskussion om själva kvalitetsbegreppet, inte minst bland studenter.

Uppdaterat: Brita Lundström på StAF resonerar vidare, och påminner också om den studie StAF gjorde om karriärvägar bland examinerade vid Stockholms lärosäten. Den undersökningen är ett minst sagt givande komplement till Svenskt Näringslivs siffror, dels eftersom den tittar på utbildningsområden i stället för lärosäten – vilket sannolikt är mer relevant för studenterna – dels för att den bygger på befintlig lönestatistik snarare än enkätsvar.

Fler reaktioner: TCO:s German Bender invänder mot de långtgående slutsatserna i undersökningen, och hänvisar till de forskningsrön som finns på området. Även på Newsmill.

Också Hanna Berheim på Jusekbloggen går i hårdför polemik under rubriken ”Värdelöst vetande för väljande studenter”. Kritiken delas av Amanda Sjöquist på DIK-bloggen.

Sten Nordin uppmärksammar.

Strid om studentbostäder

Stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholms stad Regina Kevius förklarar på sin blogg och i media att tillgången på studentbostäder är en hörnsten för att Stockholm ska bli en bra stad att studera i och att man avser att hålla löftet om över 4 000 nya studentbostäder under mandatperioden. En strid har dock blossat upp kring ett förestående projekt i Alvik, där 120 utlovade nya lägenheter har dragits ner till 35 (eller 70, enligt de färskaste planerna).

Studentorganisationen SSCO påpekar detta, liksom naturligtvis den socialdemokratiska oppositionen. Personligen har jag begränsad möjlighet att ta ställning till vilka förutsättningar som gäller i det enskilda projektet, men gläds över att frågan ges stor dignitet. Samtliga inblandade har förstått att sätta bostadsfrågan i samband med Stockholms möjligheter att utvecklas som kunskapsregion. Det känns uppmuntrande.

Uppdaterat: Regina Kevius bloggar om att stadsbyggnadsnämnden har startat planarbete för nästan 2000 studentbostäder sedan valet 2010.

Uppdaterat 2: SSCO följer upp.

Lärdomar från Öresund

Idag på StAF-bloggen.

Vem driver arbetslinjen 2.0?

”Den stora frågan blir ju då om det ens går att få till en politisk konflikt i den här frågan”, skrev tidningen Fokus härom veckan angående den framtida utmaningen att omsätta Sveriges växande innovationskraft i fler jobbtillfällen. Att formge arbetslinjen 2.0 är en uppgift som inget svenskt parti ännu har kunnat eller velat åta sig med full kraft.

Eller annorlunda uttryckt: Partierna må tvista om vilka skattesatser, incitaments- och trygghetssystem som får flest människor i arbete. Men i den kanske mest centrala frågan – den som handlar om vilka arbeten svenskarna ska gå till om dagarna och nätterna – råder både något slags enighet, får man förmoda, och politisk vilsenhet. För visst säger ingen beslutsfattare med självbevarelsedrift något annat än att Sveriges konkurrenskraft i den globala ekonomin är intimt förbunden med kunskap och innovationsförmåga, med en ständigt höjd kompetensnivå och ett förbättrat utbildningssystem. Men ytterst få lyfter debatten om globaliseringens effekter till den övergripande nivå där den hör hemma; en nivå där frågan om framtidens arbetskraft inte ständigt trivialiseras i en PR-jargong om ”batongpedagogik” kontra ”flumskola”, eller genom provinsiella diskussioner om huruvida betygen ska delas ut i sexan eller sjuan.

Dessa rader skrivs dock mindre i en anda av skuldbeläggande och mer som en uppmaning till de politiker som har just skola, högskola och forskning som ansvarsområden: Varje utbildningsminister håller i sin hand nyckeln till Sveriges framtida ekonomi. Och varje finansminister som inte inser detta missköter på ett mycket grovt sätt sitt ämbete. Det här är något som måste hållas i åtanke inte bara av Anders Borg och Jan Björklund, utan också av dem ur oppositionen som gör anspråk på uppdragen.