Arkiv

Archive for februari, 2010

Tomt prat om kvalitet

februari 21, 2010 Lämna en kommentar

Så kom då regeringens utlovade proposition om studieavgifter för utländska studenter. Precis som förväntat handlar det om en genomsnittlig prislapp på cirka 60 000 – 70 000 per år, och precis som förväntat väcker förslaget kritik från en rad studentorganisationer men möts av positiva tillrop från framför allt borgerliga ledarsidor. Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz själv anger i sitt nyhetsbrev tre skäl för åtgärden:

För det första. Att vi bjuder alla som vill, oavsett om de har möjlighet att själva betala eller inte, på gratis utbildning urholkar finansieringen av den svenska högskolan. Totalt handlar det om cirka en halv miljard varje år som skulle kunna användas till andra angelägna reformer inom högskolan.

För det andra. Svenska studenter som reser utomlands får betala för sig. Då är det också rimligt att utländska studenter som kommer till Sverige betalar det utbildningen kostar.

För det tredje. Det växer fram en global utbildningsmarknad. Drygt tre miljoner studenter per år studerar utomlands. Här måste Sverige kunna konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning.

Jag vill börja med att avföra det argument som överhuvudtaget inte hör hemma i en seriös diskussion. Skäl nummer två liknar mest av allt något som en treåring kunde ha framfört. Jag hoppas innerligt att det ogina resonemanget om att ”ska vi betala när vi åker utomlands, så ska minsann alla andra göra det också” inte har varit en avgörande del av ministerns beslutsunderlag.

Skäl nummer tre äger möjligen en viss giltighet, även om det framförs på ett synnerligen plattitydartat sätt. Att Sverige ska ”konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning” låter ju alldeles strålande, men är tyvärr svårt att betrakta som annat än tomt prat när grundutbildningen på svenska högskolor har varit sorgligt bortglömd under en hel mandatperiod. De uteblivna kvalitetssatsningarna påverkas inte av att Krantz med skicklig hand administrerar en omflyttning av pengar inom utbildningssektorn.

Det sistnämnda perspektivet är naturligtvis det som gör Tobias Krantz inledande argument intressant. Kanske är det verkligen så att Sverige inte klarar av att finansiera en expanderande högskolesektor utan att på ett eller annat sätt söka medel utifrån. Kanske läcker statsbudgeten i dagsläget resurser genom att vi bjuder utomeuropeiska studenter på en utbildning, utan att de i tillräckligt hög utsträckning stannar kvar och etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden. Kanske är vi i Sverige dessutom dåliga på att införliva både besökande och egna studenter i det gemensamma och världsomspännande nätverk av högutbildade som vi måste ha tillgång till för att nå framgång i en alltmer globaliserad ekonomi.

Tyvärr finns det ändå skäl att ifrågasätta regeringens proposition även med utgångspunkt i dessa tankegångar. För alldeles oavsett den principiella diskussionen tycks det konkreta förslaget ha utformats på ett sätt som får två oönskade följder:

  • Sverige dräneras på de internationella studenter som hittills har tillfört ett utomordentligt mervärde till den svenska högskolan, trots våra tillkortakommanden när det gäller att utnyttja det.
  • Ett substantiellt inkomstbortfall som många lärosäten får svårt att kompensera för inom de närmaste åren.

Båda dessa perspektiv bekräftas av en rad universitet och högskolor: KTH, Göteborgs universitet, BTH, Malmö högskola, Linnéuniversitetet, Mittuniversitetet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet i Sydsvenskan. MdH:s rektor Ingegerd Palmér har protesterat till ingen nytta och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer sågar i allt väsentligt förslaget på sin blogg.

Det är oroväckande att en liberal högskoleminister återigen på ett så flagrant sätt ignorerar synpunkterna från den egna sektorn. Tendensen att driva igenom omfattande reformer utan att lyssna till de tunga instanser som närmast berörs av ett politiskt beslut är mycket olycklig, och bör självfallet införlivas i diskussionen om regeringsduglighet. För som det ser ut i dagsläget frågar man sig varför regeringen ens bekymrar sig om att iscensätta ett remissförfarande. Det är alldeles uppenbart inget annat än ett avancerat spel för gallerierna.

Fler tycker: Kristina Persdotter, Lisa Gemmel, Pär Gustafsson (edit: även i Lundagård), Frida Johnsson och Maria Ferm, Mats Gerdau, DN:s ledarsida, Värmlands Folkblad, Sundsvalls Tidning, Borås Tidning, Västerbottens-Kuriren, SFS, SSCO, Uppsala studentkår (även i UNT).

Media rapporterar: Aftonbladet, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, Ekot. Edit: Även Metro1 och Metro2.

Nya tongångar från Odell

februari 1, 2010 1 kommentar

Den högre utbildningens betydelse för vårt samhälle kan knappast överskattas. Sverige kan inte konkurrera med lägre löner. För att skapa jobb, företagande, tillväxt och välfärd krävs en högre utbildning i världsklass. Dynamiska universitet och högskolor kräver i sin tur bra studentbostäder. Här har samhället misslyckats och värre kommer det att bli om inget görs.

Är detta saxat ur SSCO:s senaste pressmeddelande? Eller härstammar citatet från någon annan organisation som tagit sig tid att tröska igenom rapporterna från OECD, Globaliseringsrådet eller Regionplanekontoret? Inte alls. Faktum är att självaste Mats Odell, minister med ansvar för bostadspolitiken, i ett debattinlägg i Göteborgs-Posten flaggar för vad som tycks vara ett helt åtgärdsprogram för att komma till rätta med bostadsbristen för studenter. Det resonemang som SSCO har framfört under flera års tid – att Sveriges ekonomiska tillväxt är beroende av en ökad tillgång på högutbildade, vilket skapar ett behov av fler högskoleplatser, vilket i sin tur ökar behovet av bostäder för studenter – har äntligen färgat av sig på regeringens retorik. Dessutom är flera av de förslag som Odell nu lyfter, till skillnad från det snömos han gick ut med i förra veckan, påtagligt konstruktiva: möjligheten för lärosäten att tillhandahålla bostäder, ett ökat ansvar för kommunerna att jobba med bostadsförsörjningen för studenter, förenklade byggregler och en slopad fastighetsavgift för studentbostäder.

Naturligtvis är vissa utsagor en aning lustiga även i detta utspel. Att ”samhället” har misslyckats i bostadsfrågan är en underlig hållning för en person som som suttit med det formella ansvaret för bostadspolitiken under mer än tre års tid. Det känns också en aning sökt att uteslutande skylla socialdemokraterna för det bostadskaos som råder på de större utbildningsorterna, särskilt med tanke på att nybyggnationen av studentbostäder störtdök först efter att Odell själv slopade den så kallade investeringsstimulansen till förmån för ett skattesystem som i allt väsentligt missgynnar de upplåtelseformer som studenter och ungdomar ofta efterfrågar. Dessutom förändrar retoriken i sig ingenting förrän den omsätts i konkret politik.

Ändå är det välkommet att Mats Odell signalerar ett nytänk. Jag tillåter mig alltså att njuta av att bostadsministern numera uttrycker sig som om han arbetade för SSCO, samtidigt som jag hoppas på en fortsättning. Jag skulle med stor iver se fram emot ett konstruktivt samarbete mellan regeringen och studentrepresentanter på de större högskoleorterna, med avsikten komma till rätta med den bostadskris som riskerar att hämma kompetensförsörjningen i Sveriges ledande tillväxtregioner.

Media: SvD1, SvD2.