Studentdeltagandet centralt för arbetet med kunskapsregionen

På DN Debatt uppmärksammas idag en strid som pågått under en tid gällande landstingsbidragen till Stockholms ungdomsorganisationer. I detta fall gäller det studenternas samarbetsorgan SSCO, som uppmärksammar att landstinget i efterhand har förändrat bidragsreglerna i syfte att stänga ute just studentorganisationer från sin finansiering.

Det är omöjligt för mig att i detta forum uttala huruvida Kulturnämnden och det utpekade landstingsrådet Anna Starbrink (FP) borde ha agerat annorlunda i det aktuella fallet. Kanske är det andra delar av region eller län som bör sörja för att just studenterna ska kunna upprätthålla en fungerande demokratisk, social och politisk verksamhet. I egenskap av tjänsteman med ansvar för kunskapsregionens utveckling vill jag dock uppmärksamma det illavarslande med att en konstruktiv studentröst riskerar att raderas ut från den regionala kartan. På samma sätt som det är naturligt att inkludera näringslivets organisationer i de regionala processer som rör näringslivets utveckling i Stockholm, bör det vara självklart att inkludera akademi och studenter – alltså den grupp som tydligast kan vittna om tillståndet i kunskapsregionen – i den verksamhet som rör högskolornas utveckling. Allt annat vore oseriöst.

Det är välbelagt att Stockholms län hotas av en stor brist på högutbildade och måste anstränga sig alltmer för att attrahera studenter. Detta är tungt vägande argument för att regionen och landstinget försäkrar sig om att studenternas organisationer kan bidra till utvecklingsarbetet även i framtiden. Något annat har vi i dagsläget inte råd med.

Uppdaterat: Anna Starbrink bemöter debattartikeln på sin blogg och i DN, men sågas av sin nämndkollega Tomas Melin.

God kaliber

P1:s Kaliber bjuder på fin journalistik när de låter tre av sina reportrar byta identitet och wallraffa hos Sverigedemokraterna under ett halvår.

Check it out.

Media: DN, Aftonbladet, SvD.

Bakgrund avgör framtid

Enligt den analys som Högskoleverket offentliggjorde idag, så är de svenska ungdomarnas geografiska hemvist – föga förvånande kanske – avgörande för i vilken utsträckning de går vidare till högskolan. Således har endast sju procent av 21-åringarna i värmländska Årjäng börjat studera, medan motsvarande siffra i Danderyd ligger på 70 procent. Räknat länsvis ligger Uppsala och Stockholms län i topp och Jämtlands och Gotlands län i botten.

Exakt vad som ligger bakom skillnaderna går HSV inte in på, men det är naturligtvis lätt att dra paralleller till den statistik som visar att benägenheten att börja plugga påverkas av föräldrarnas utbildningsnivå. Den sociala rörligheten i det svenska samhället lär tyvärr inte förbättras av de förslag som Studiesociala kommittén förväntas lägga fram i början av nästa vecka.

No more Gaudeamus?

Nätupplagan av Journalisten tar idag upp ännu en aspekt av kårobligatoriets avskaffande när man, med benäget bistånd av undertecknad, förklarar att studentkårernas försämrade ekonomi utgör ett hot mot tidningar som Ergo, Lundagård och Gaudeamus.

Med risk för att låta tjatig så föreslår jag att regeringen tänker ett varv till kring den statliga ersättningen till kårerna. Ovanstående tidningar har fostrat många framstående publicister (se exempelvis Lundagårds smått imponerande redaktörslängd). Vore trist att se dem gå i graven.

Edit: Även DN (ej på nätet) och TT hakar på.

Leijonborg vs. universiteten

Upsala Nya Tidning har under den senaste tiden upplåtit sin debattsida åt en intressant holmgång mellan å ena sidan högskoleminister Lars Leijonborg och å andra sidan rektorer och studentkårer vid Lunds och Uppsala universitet.

Låt obligatoriefrågan vänta tills autonomiutredningen är klar, kräver de sistnämnda och hänvisar till avskräckande exempel från Finland och Australien. De oroas över att ett avskaffat kårobligatorium i dagsläget skulle innebära ett kraftigt försvagat studentinflytande. Professor Tom Lundin håller med.

Det ordnar sig säkert, replikerar Lars Leijonborg, och menar att risken för ett ogenomtänkt beslut är obefintlig. ”Obligatoriet infördes på 1600-talet och blev mycket snart kritiserat. Drygt 300 år känns trots allt inte som en orimligt kort beredningstid.”

Högskoleministern blandar ihop kårer och nationer, påpekar slutligen(?) Klas-Herman från US och Petter från LUS i dagens UNT. De menar också att universitet, kommuner, kårer och utredare är eniga på en mängd punkter som Leijonborg avfärdar alltför lättvindigt: tidpunkten för avskaffandet är olycklig, autonomiutredningen bör inväntas, det föreslagna statliga bidraget på 310 kronor per helårsstudent är ett absolut minimum om studentinflytandet ska kunna bevaras på en godtagbar nivå.

Min egen åsikt? Jag anser att kårobligatoriet innehåller en viss principiell problematik, eftersom det i någon mening innebär en kränkning av den negativa föreningsfriheten. Jag anser också att funktionalitet är principen som bör omhuldas mer än alla andra. Om regeringen presenterar en lösning som innebär att förutsättningarna för studentinflytande försämras, så kommer jag att uttala mig emot den. I övrigt är jag öppen för förslag.

Fortsättning följer, misstänker jag.

Smått oroande

Endast 31 procent av svenskarna vet att det är val till Europa-parlamentet i år, enligt en undersökning gjord av LSU med flera.

Gå för all del med i den här eminenta Fejjan-gruppen.