Följer naturligtvis Lisa Gemmels uppmaning att delta i det här blogguppropet. Som en påminnelse om att främlings- och invandrarfientlighet aldrig någonsin, någonstans, är okej. Min förhoppning är också att evolutionen och upplysningen tar hand om den typen av politiska strömningar och för evigt förpassar dem till historiens slagghög, där de hör hemma. Jag gissar att Zaida Catalán, Hanna Hallin och Maria Ferm håller med mig.

Flertalet medier har i dagarna rapporterat om det rekordlåga bostadsbyggandet och dess konsekvenser för utbildningsväsende, arbetsmarknad och ekonomi. Särskilt stor är bristen på bostäder för studenter och ungdomar, vilket har uppmärksammats av exempelvis Boverket under en lång tid. Det råder en oomtvistad brist på studentbostäder och mindre hyresrätter.

Svårt därför att förstå sig på regeringens tystnad i frågan och varför den slopade investeringsstimulansen – d v s Mats Odells åtgärd att höja byggmomsen för just denna typ av bostäder – inte kritiseras oftare och mer högljutt. Har vi varit dåliga på att förklara sambandet mellan en lägre momssats och ett högre byggande? Möjligen. Å andra sidan är det omvittnat knepigt att kommunicera med politiker som värderar sina ideologiska skygglappar högre än samhällets verkliga behov. Trots det har jag en känsla av att det kommande valet kommer att återaktualisera den typen av riktade åtgärder. Landets studenter och förstagångsväljare är fler än någonsin, och det regeringsalternativ som inte har en agenda för att lösa bostadskrisen kommer sannolikt att känna av detta i september 2010.

Fler: DI, SvD, DN, Alliansfritt Sverige.

God kaliber

mars 29, 2009

P1:s Kaliber bjuder på fin journalistik när de låter tre av sina reportrar byta identitet och wallraffa hos Sverigedemokraterna under ett halvår.

Check it out.

Media: DN, Aftonbladet, SvD.

Duktig minister

februari 4, 2009

Via Utredarna inser jag att Jan Björklund i själva verket gör ett utmärkt jobb.

Nästa föreläsare för dagen, framtidsanalytikern Troed Troedsson, verkade känna ett behov av att försvara den svenska utbildningministern: Björklund gör ett bra jobb. Hans jobb är att ge väljarna det de vill ha och att bli omvald, inte att skapa en bra skola.

Himla tur.

Den tvärnitande ekonomin går att avläsa på landets universitet och högskolor. Rekordmånga paniksena ansökningar till terminens kurser strömmar in.

Detta kan man läsa i Dagens Nyheter idag (ej på nätet, Folket har en lokal vinkel här). Anstormingen av studenter är naturligtvis väntad. Den kommer dessutom att fortsätta i några år – lågkonjunkturen sammanfaller med att antalet 18-24-åringar ökar fram till 2012. För Sverige öppnar sig med andra ord ett utmärkt tillfälle att råda bot på den kompetensbrist som hotar i många delar av landet på lite längre sikt. Socialdemokraternas utspel om 50 000 nya utbildningsplatser tycks synnerligen vältajmat, samtidigt som regeringens försiktighet oroar.

Jag är dock tveksam till om det är partifärgen som är avgörande i den här frågan. Ett återkommande mönster i svensk politik tycks vara att den regerande majoriteten, oavsett om den är blå eller röd(grön), ”glömmer bort” den högre utbildningen så snart det är dags att lägga en budget. Vår uppgift fram till september 2010 kommer alltså att bestå av följande:

  • För ut insikten om att kvaliteten på svensk välfärd – minns det ständiga valmantrat ”vård, skola och omsorg” – är beroende av att vi utbildar fler medborgare än andra länder, och dessutom gör det bättre.
  • Avtvinga alla partier utbildningspolitiska vallöften.
  • Förklara för högskoleministern, och potentiella sådana, att det finns gränser för vilka besparingar lärosätena kan klara av. När den lärarledda tiden regelmässigt är nere på fyra timmar per vecka så kan man med rätta fråga sig vad det är för skillnad på en svensk högskoleutbildning och vanliga privata biblioteksstudier.