Almedalen and beyond

Jag har knappt hunnit landa efter två hektiska veckor, men tänkte ändå bjuda på ett litet sammandrag av vad som har fyllt min tillvaro den senaste tiden.

1. Almedalen, naturligtvis. SSCO har varit där som gäster och observatörer i några år, men bjöd nu för första gången på ett eget arrangemang i samarbete med TCO. It´s the Education, Stupid! var temat för såväl kampanjandet på Donners plats som måndagmorgonens välbesökta seminarium där bland annat Tobias Krantz gjorde ett av sina första framträdanden efter tillträdet som högskoleminister. Med sig i panelen hade han Mikael Damberg (s), Kerstin Norén, rektor för Karlstad universitet, och Henrik Steinbrecher från PricewaterhouseCoopers. Alltsammans utmärkt modererat av Sofia Karlsson.

2. Tillträdet som SSCO:s ordförande. Skedde i teorin den 1 juli, men i praktiken redan i samband med att SSCO åkte ner till Almedalen. Det har varit mycket nyttigt att få inleda ordförandeskapet i ett så stimulerande sammanhang som det Politikerveckan i Visby utgör.

3. Nätverksträffen i Göteborg tillsammans med Lunds Universitets Studentkårer (LUS) och Göteborgs Förenade Studentkårer (GFS), dvs SSCO:s regionala motsvarigheter i syd och väst. Utan att avslöja för mycket kan jag med lätthet konstatera att det ser mycket lovande ut inför det kommande året, och att jag är glad och stolt över att få samverka med så kompetenta och engagerade personer.

4. Media har redan insett att bostadsbristen för studenter ser ut att bli värre än på mycket länge, vilket inte vill säga lite. SSCO, LUS, GFS och SFS har under den senaste veckan figurerat i ett stort antal medier: DN, P3 Nyheter, Ekot, GP, TV4, etc.

Avslutningsvis ett litet bildkollage, och jag tackar på förhand Johan Norén och Klas-Herman för att jag på ett okynnigt vis snyltar på deras fotokonst.

Panelen på SSCO:s och TCO:s seminarium

Högskoleminister Krantz och en sval SSCO-ordförande

På Alliansens mingel med Juseks studerandesektions ordförande Lisa Gemmel

På oppositionens mingel med SFS ordförande Klas-Herman Lundgren

På Donners plats med budskapet It´s the Education, Stupid!

I Göteborg med GFS och LUS

Krantz till Almedalen

Tobias Krantz

Mottog precis beskedet att den nya högskole- och forskningsministern Tobias Krantz kommer till det seminarium som SSCO och TCO anordnar i Almedalen. Mycket välkommet. Förhoppningsvis får vi till en positiv dialog som sporrar ministern till en bra insats i regeringen under det kommande året.

Hann för övrigt med att kommentera Lars Leijonborgs avgång (Rapport, P3, SvD) såväl som Krantz tillträde (SvD) under veckorna som gick. Känns som en lovande start på året.

Glöm nu för all del inte att gå med i Facebook-gruppen It’s the Education, Stupid! samt skriva under uppropet med samma namn.

Fortsatt om överutbildning

Saco-Maria avvisar TCO:s slutsatser om det så kallade problemet med överutbildning, och får medhåll av Timbro-Eva. Välkommen diskussion.

Jag är övertygad om att forskare kommer att fortsätta att debattera frågan i oändlighet, och jag är likaledes övertygad om det riktiga i Marias påpekande om att detta i hög grad är en fråga om hur man definierar överutbildning.

Mina egen inställning till begreppet vilar på följande:

1. Jag anser att det är positivt om 100 % av svenskarna har en gymnasieutbildning. Ergo: En gymnasieutbildad person är inte en överutbildad person, alldeles oavsett hur arbetsmarknaden ser ut.
2. Svensk utbildningspolitik påverkar svensk arbetsmarknad. Den trend som gör att lågkvalificerade jobb flyttar ut till förmån för högkvalificerade jobb är i mina ögon mycket positiv. Den trenden kan också stimuleras genom att Sverige för en politik som uppmuntrar innovationsrikedom, kreativitet och – just det – utbildning. Kort sagt: Sverige kommer att stå som globaliseringens vinnare, men bara under förutsättning att vi har modet att föra en utbildningspolitik som är både expansiv och kvalitetsinriktad. Om detta gör att svenska medborgare har några fler högskolepoäng än deras arbetsgivare egentligen efterfrågade är i sammanhanget en mycket marginell fråga.

Den som satsar vinner.

Fler: Kristina Persdotter.

Myten om överutbildning

TCO:s Kristina Persdotter ifrågasätter på ett trovärdigt sätt myten om överutbildning i den rapport som presenterades på ett seminarium igår. Professor Mikael Tåhlin opponerade, samtidigt som Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors förmedlade ett perspektiv som på många sätt stärkte rapportens slutsatser: att de siffror som cirkulerar i debatten ofta är kraftigt överdrivna.

Ska bli intressant att se hur diskussionerna fortlöper. Förhoppningsvis inser vissa av de organisationer som tidigare förmedlat myten om överutbildning att det inte innebär någon prestigeförlust att backa från tidigare ståndpunkter. Snarare tvärtom: Allas vår målsättning bör ju vara att utbildningspolitiska beslut fattas på riktiga grunder.

Budget utan utbildning

Anders Borg får kritik från både höger och vänster för den vårbudget han presenterade idag. ”Bästa s-ministern” drar Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster till med, självklart menat som en förolämpning. ”Större satsningar på utbildning”, kräver LO:s Wanja Lundby-Wedin och efterlyser ett nytt kunskapslyft.

Och hur ser det då ut med kunskapssatsningar? Tja, under innevarande år slår man till med 400 årsstudieplatser inom vuxenutbildningen. Högskolesektorn berikas med 7,5(!) fler platser på KI:s psykologutbildning, vilket ”måste ses som en pinsam detaljstyrning i brist på riktiga initiativ”, som SFS förklarar i en bitsk kommentar. Samtidigt rapporteras att ansökningarna till högskolan slår nya rekord.

Saco gillar att regeringen håller i pengarna men efterlyser större satsningar på bostadsbyggande för unga (vilket för övrigt skulle vara en åtgärd som verkar dubbelt: mot en avstannad byggsektor och mot en växande bostadsbrist). TCO dömer ut de sammantagna arbetsmarknadssatsningarna som lågbudgetåtgärder.

Borg själv är självklart nöjd med sin insats, och upplyser samtidigt medborgarna om att vi befinner oss i  ”den värsta krisen sedan andra världskriget”.

Sammantaget känns allting ganska tryggt just nu.

”En myt att svenskar är välutbildade”

… skriver TCO:s Kristina Persdotter på debattsajten Newsmill, och tar upp det faktum att Sverige numera har dalat till en tolfteplats på OECD:s lista över länder med högst andel högskoleutbildade mellan 25 och 34 år. Hon efterlyser en mer strategisk politik för den högre utbildningen, och påpekar att det ekonomiska läget borde föranleda mer långtgående utbildningspolitiska satsningar från regeringens sida.

Den djupa lågkonjunkturen är rätt tid att satsa på att Sverige ska ha en välutbildad arbetskraft, i världsklass. Nu är rätt tid att uppmuntra och ge förutsättningarna till en större andel unga att plugga vidare, rätt tid att uppmuntra de som arbetat ett tag att fylla på sin kunskap.

Det påpekas alldeles för sällan, men de beräkningar som visar att exempelvis Stockholmsregionen står inför en brist på högutbildade är relativt okontroversiella. Samtliga partier är medvetna om (eller borde vara det) vad landstingets utredare konstaterar i RUFS 2010. Därför är det mycket märkligt att antalet högskoleplatser är en fråga som jämt och ständigt partipolitiseras. För vem har egentligen något emot ambitionen om en välutbildad befolkning som står rustad inför konjunktursvängningar såväl som globalisering och strukturomvandling?

Sannolikt ingen, vid sidan av dem som av partipolitisk lojalitet eller genom snävt ideologiska resonemang spär på myten om det så kallade problemet med överutbildning.

Återinför studerandevillkoret

… i a-kassan – åtminstone för nyexaminerade studenter. Det kravet ställer Akademikerförbundet SSR i ett färskt uttalande, med udden mot regeringens beslut 2006 att avskaffa nämnda villkor.

Detta är naturligtvis en av de frågor som borde avgöras inom ramen för den studiesociala utredningen, som ska överlämna sitt betänkande senast den 31 mars. Men regeringen anser att frågan är färdigutredd – trots att man har all anledning att räta ut sin så kallade arbetslinje. En fullt rimlig frågeställning är nämligen denna: Vilken modell medför de högsta samhällsekonomiska kostnaderna – en där högutbildade tvingas in i arbeten med låga kvalifikationskrav omedelbart efter sin examen – och därmed konkurrerar ut dem som verkligen är utsatta på arbetsmarknaden – eller en där nyblivna akademiker får förtroendet att åtminstone under några månader söka ett jobb som passar bättre ihop med deras utbildning?

Svaret beror sannolikt på vilken typ av arbetslinje man föredrar.

Fler om den studiesociala utredningen: Stina Hamberg, Kristina Persdotter, Lisa Gemmel, Eva Westerberg. Kolla också in SFS, TCO:s och Trias gemensamma rapport.

Duktig minister

Via Utredarna inser jag att Jan Björklund i själva verket gör ett utmärkt jobb.

Nästa föreläsare för dagen, framtidsanalytikern Troed Troedsson, verkade känna ett behov av att försvara den svenska utbildningministern: Björklund gör ett bra jobb. Hans jobb är att ge väljarna det de vill ha och att bli omvald, inte att skapa en bra skola.

Himla tur.

Höj studentpengen, Leijonborg!

Högskoleminister Lars Leijonborg presenterar ett ytterst märkligt resonemang på dagens DN Debatt, där han förespråkar kvalitetssatsningar inom högskolan i samma andetag som han beklagar sig över den miljard kronor som inte kommer att utnyttjas av de svenska lärosätena. Eventuellt behöver ministern titta igenom sin uppdragsbeskrivning, men det ligger alltså i hans egen makt att höja tilldelningen av resurser per student så att den efterlängtade miljarden verkligen kan användas. Detta har redan tidigare påpekats av bland andra universitetskanslern Anders Flodström.

”Argumentationen imponerar inte”, precis som en klok studentorganisation konstaterar.

Fler: SFS, TCO, Stina Hamberg.

Edit: Och så Eva Westerberg, som är mer imponerad än undertecknad.