SSCO i TV4:s Nyhetsmorgon

Samma morgon som DN gick ut med nyheten om en gemensam bostadskö för studenter, ställde Stockholms stads bostadsborgarråd Joakim Larsson (m) glädjande nog upp på en kort debatt om bostadsbristen i TV4:s Nyhetsmorgon. Tyvärr som en följd av att den ansvarige ministern, Mats Odell, tackat nej till samma förfrågan – det hade onekligen varit värdefullt att på riktigt få en kommentar till de politiska åtgärder som SSCO med flera efterlyser på en nationell nivå. Men hur som helst var det nyttigt att få skifta några ord i offentlighetens ljus med en representant för en av de kommuner som drabbats hårdast av bostadsbristen, och tillika en företrädare för Alliansens bostadspolitiska agenda.

Naturligtvis försvarade Larsson mer eller mindre slentrianmässigt Mats Odells åtgärd att höja byggmomsen på studentbostäder och mindre hyresrätter (vilket börjar kännas tröttsamt), men talade också länge och noga om den gemensamma bostadskö som nämns ovan. Initiativet är självfallet mycket lovvärt, och det känns roligt att de diskussioner som vi inledde för mindre än ett år sedan redan har konkretiserats på detta sätt. Samtidigt förtjänar det att understrykas gång på gång att en aldrig så effektiv förmedling förlorar sin mening när det inte finns några lägenheter att förmedla. På den punkten är alla troligen överens: en långsiktig lösning på storstadsregionernas bostadsproblem förutsätter en ökad nybyggnation. I ljuset av detta ter sig regeringens ovilja att överhuvudtaget diskutera frågan mycket märklig. Självklart kommer vi att fortsätta ligga på i ärendet ända tills minister Odell behagar avge ett svar.

Kolla för all del in debatten på TV4:s hemsida.

Bostadskris för studenter

Dagens DN slår välkommet upp bostadskrisen för studenter på en helsida i pappersupplagan. För undertecknad har den nedslående statistiken över byggande och bostadsbrist blivit något av ett mantra under den senaste månaden: Drygt 80 000 studenter i länet, en siffra som för övrigt växer. 12 000 studentbostäder, en siffra som tyvärr inte växer efter regeringens ideologiskt motiverade beslut att avskaffa investeringsstimulansen för snart tre år sedan. 45 ooo personer i kö, kötider på över ett år. En fastighetsskatt som beskattar ett korridorsrum på Lappis med samma summa som en tiorummare på Strandvägen. Lärosäten som varnar för att de är på väg att hamna i en situation där de inte längre tar inte studenter efter kompetens eller lämplighet, utan på grundval av vilka som har möjlighet att skaffa sig en bostad.

Var det detta som var tanken med det svenska utbildningssystemet? Nej, sannolikt inte. Troligen är alla partier åtminstone utåt sett överens om att tillgången till högre utbildning ska vara oberoende av människors ekonomiska och sociala bakgrund. Alldeles oavsett de orättvisor som reflekteras i människors svårigheter på bostadsmarknaden så är de flesta sannolikt också överens om att såväl Stockholm som Sverige förlorar värdefull kompetens när studenter tvingas tacka nej till sina studieplatser och när lärosätena blir tvungna att söka sig neråt bland reserverna tills de har hittat en person som har tillräckligt ordnade bostadsförhållanden för att kunna tacka ja till sitt erbjudande.

För det råder inget tvivel om att Stockholm behöver sina studenter. I den regionala utvecklingsplanen förutspår man en brist på upp till 73 000 högutbildade inom de närmaste två decennierna. Den globala konkurrensen om kvalificerad arbetskraft ökar ständigt – Sveriges huvudstad tävlar inte längre med små och halvstora städer runtom i landet, utan med sina internationella motsvarigheter. Det är mycket positivt att såväl DN, precis som tidigare, har valt att inkludera denna aspekt i resonemanget.

Den här frågan är nämligen större än att den endast berör enskilda individer eller intressegrupper. Den är avgörande för huvudstadens framtida tillväxt och utveckling och för dess möjligheter att i slutändan stå som globaliseringens vinnare. Om våra politiker menar allvar med ambitionen att utveckla Stockholm till Europas främsta kunskapsregion, så är det inte helt orimligt se över i vilken utsträckning medborgarna i praktiken har tillgång till den högre utbildningen. Vi hjälper gärna till i det arbetet.

DN1, DN2.

Riktiga stockholmare är högutbildade

… eller? Nja, faktiskt inte i tillräckligt stor utsträckning.

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm skrev härom dagen intressant om vad som karaktäriserar ”riktiga stockholmare”. De är inflyttade, har sökt sig till studier, arbete, kulturliv eller mångfald. De ökar stadigt i antal: år 2030 beräknas Stockholms stad inhysa runt en miljon invånare. Under samma period växer länets befolkning med ungefär ett Göteborg.

Allt detta är självklart positivt. Men Lotta Edholm är liksom undertecknad engagerad i högskolefrågor – vi sitter båda i styrelsen för det organ, Stockholms Akademiska Forum, som har till uppgift att utveckla och marknadsföra Stockholm som akademisk region – och därför medveten om den statistik som visar att Sveriges huvudstad står inför en betydande brist på högutbildade. Vi delar också åsikten om att Stockholm aldrig blir färdigt, att växtvärken i grund och botten är sund och att byggandet aldrig får avstanna. Jag gissar mig till att följande utgångspunkt förenar oss: Stockholm kommer i slutändan att stå som globaliseringens vinnare – men bara under förutsättningen att vi ger våra medborgare goda möjligheter att utbilda sig, att möta strukturomvandlingen med en känsla av kontroll och att utveckla sin kompetens på ett sätt som gör dem attraktiva i den internationella konkurrensen om framtidens jobb.

Ändå efterlyser jag från samtliga partier mer handling än retorik. Att rektorn för Stockholms universitet, Kåre Bremer, för några dagar sedan gick ut och förklarade att bostadsbristen för studenter och unga i förlängningen drabbar lärosätenas möjligheter att rekrytera de bästa studenterna borde utgöra en kraftfull signal till beslutsfattare på alla nivåer. Ännu en röst sluter sig till den skara som anser att bostads- och stadsbyggnadsfrågor på ett medvetet sätt måste integreras i en sammanhållen kunskapspolitik. Och Stadshuset har ju egentligen öppet mål: Albano och Norra stationsområdet är som skräddarsydda för all verksamhet som rör den högre utbildningen, inklusive studentbostäder. Den politiker som uppriktigt vill se att dessa områden utvecklas till urbana, dynamiska, kunskapsintensiva, innovationstäta dygnetrunt-stadsdelar bör hålla detta i åtanke. Vi står inför ett gyllene tillfälle att iscensätta det Stockholm som de flesta säger sig vilja ha, åtminstone i visionsdokumenten.

Och, för att riktigt inpränta i minnet hos de tveksamma: Globaliseringen står på stockholmarnas sida. Någon annan hållning är omöjlig att inta.

Succé i Stadshuset

Ovan: Bostadsborgarrådet Joakim Larsson, som för övrigt numera får sin post adresserad till  SSCO, inledningstalar på det seminarium som SSCO arrangerade i Stadshuset tillsammans med Stockholms stad. (Foto: BF Studios.)

Program, presentationer och bilder på SSCO:s hemsida.

Studentskrapa i Flemingsberg

SSCO har kommenterat saken redan i höstas, men det är mycket glädjande att se planerna på en studentskrapa i Flemingsberg bli verklighet. De första studenterna flyttar in redan i sommar och naturligtvis är detta ännu ett led i arbetet med att utveckla Flemingsberg till ett dynamiskt och utbildningsorienterat kunskapskluster. Att ambitionerna finns där är mycket tydligt.

Fler kommuner får gärna hoppa på tåget, och tillsvidare påminner jag om att Solnas oppositionsråd Johanna Graf varit inne på detta alldeles utmärkta spår. Dock utan att få gehör från den politiska majoriteten.

”Stockholms framtida utbildningsnav”

En universitetsstad med plats för tusentals studenter plus några hundra studentbostäder ska växa upp i Albano, skriver Dagens Nyheter (ej på nätet). Tanken är alltså att det sterila området mellan KTH och Stockholms universitet äntligen utnyttjas till det som kommer att bli ”Stockholms utbildningsnav”.

Tanken är naturligtvis helt riktig, och prioriteringen utmärkt. Förhoppningsvis ser Stockholms stad och Solna till att också utnyttja närheten till Karolinska Institutet: Det som gäller för utvecklingen av Albano gäller också för nybyggnationen på Norra Stationsområdet. Omvandlingen av hela norra innerstan – från Frescati via Roslagstull till Norra station – till en sammanhängande lärdomsstad har god potential att väcka internationell uppmärksamhet, och ligger dessutom i linje med den kunskapspolitiska agenda som de flesta politiker numera säger sig stå bakom.

”En ödesfråga är framtidens arbetskraft”

Dagens DN bjuder på en insiktsfull artikel om RUFS 2010 och de utmaningar som Stockholm står inför. Länet växer befolkningsmässigt med ett ungefärligt Göteborg fram till 2030, och de centrala frågorna identifieras som ”bättre utbildning, effektivare transporter och hög takt i bostadsbyggandet”.

DN konstaterar att de flesta remissinstanser förordar alternativen ”Tät” och ”Storstad”, vilket anger riktningen mot en stadsstruktur i Mellansverige med några få men tätt sammanknutna storstadsområden. Det gläder mig: detta alternativ är grönt, coolt, urbant, dynamiskt och kunskapsvänligt.

En ödesfråga är framtidens arbetskraft. Det behövs nästan dubbelt så många högutbildade år 2030 som i dag. Massiva satsningar på mer och bättre högskoleutbildning och yrkesutbildning är troligen lika viktigt som nya vägar och spår.

I sanning. SSCO har redan uppmärksammat frågan i samarbete med Tria och jobbar naturligtvis vidare på det spåret.