Bostäder och betyg

Den gångna veckan har bjudit på en hel del nyheter. I onsdags gick högskoleminister Tobias Krantz (fp) ut och försvarade något märkligt den nyordning som gör att gymnasiebetyg som är äldre än tio år i praktiken kommer att nedvärderas jämfört med nyare betyg. Således blir det svårare för något äldre personer att komma in på högskolan. Krantz kommenterade i DN att det vore ”absurt” om betyg gick att jämföra över tid, vilket vi på SSCO brännmärkte som en orimlig inställning som går emot tanken om livslångt lärande. Fortsättning följer sannolikt.

Så kom då beskedet om 10 000 nya högskoleplatser under nästa år, varav 2 400 till lärosäten i Stockholms län. SSCO välkomnade nyheten, men kommenterade i TV4, DN och SvD med frågan: Var ska dessa studenter egentligen bo? Är militärtält verkligen en långsiktigt hållbar lösning för en nation med kunskapspolitiska ambitioner? Är Mats Odells idéer om andrahandsuthyrning tillräckliga för att komma till rätta med den kris som nu har drabbat samtliga av Sveriges större utbildningsorter?

SFS synnerligen vältajmade rikstäckande bostadsrapport gjorde att nyheten smög sig upp på såväl DN:s förstasida som in i Rapports kvällssändningar, och betyget på samtliga inblandade organisationers mediala arbete blir således det något ålderdomliga VG+.

Nu: helg.

Almedalen and beyond

Jag har knappt hunnit landa efter två hektiska veckor, men tänkte ändå bjuda på ett litet sammandrag av vad som har fyllt min tillvaro den senaste tiden.

1. Almedalen, naturligtvis. SSCO har varit där som gäster och observatörer i några år, men bjöd nu för första gången på ett eget arrangemang i samarbete med TCO. It´s the Education, Stupid! var temat för såväl kampanjandet på Donners plats som måndagmorgonens välbesökta seminarium där bland annat Tobias Krantz gjorde ett av sina första framträdanden efter tillträdet som högskoleminister. Med sig i panelen hade han Mikael Damberg (s), Kerstin Norén, rektor för Karlstad universitet, och Henrik Steinbrecher från PricewaterhouseCoopers. Alltsammans utmärkt modererat av Sofia Karlsson.

2. Tillträdet som SSCO:s ordförande. Skedde i teorin den 1 juli, men i praktiken redan i samband med att SSCO åkte ner till Almedalen. Det har varit mycket nyttigt att få inleda ordförandeskapet i ett så stimulerande sammanhang som det Politikerveckan i Visby utgör.

3. Nätverksträffen i Göteborg tillsammans med Lunds Universitets Studentkårer (LUS) och Göteborgs Förenade Studentkårer (GFS), dvs SSCO:s regionala motsvarigheter i syd och väst. Utan att avslöja för mycket kan jag med lätthet konstatera att det ser mycket lovande ut inför det kommande året, och att jag är glad och stolt över att få samverka med så kompetenta och engagerade personer.

4. Media har redan insett att bostadsbristen för studenter ser ut att bli värre än på mycket länge, vilket inte vill säga lite. SSCO, LUS, GFS och SFS har under den senaste veckan figurerat i ett stort antal medier: DN, P3 Nyheter, Ekot, GP, TV4, etc.

Avslutningsvis ett litet bildkollage, och jag tackar på förhand Johan Norén och Klas-Herman för att jag på ett okynnigt vis snyltar på deras fotokonst.

Panelen på SSCO:s och TCO:s seminarium

Högskoleminister Krantz och en sval SSCO-ordförande

På Alliansens mingel med Juseks studerandesektions ordförande Lisa Gemmel

På oppositionens mingel med SFS ordförande Klas-Herman Lundgren

På Donners plats med budskapet It´s the Education, Stupid!

I Göteborg med GFS och LUS

Budget utan utbildning

Anders Borg får kritik från både höger och vänster för den vårbudget han presenterade idag. ”Bästa s-ministern” drar Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster till med, självklart menat som en förolämpning. ”Större satsningar på utbildning”, kräver LO:s Wanja Lundby-Wedin och efterlyser ett nytt kunskapslyft.

Och hur ser det då ut med kunskapssatsningar? Tja, under innevarande år slår man till med 400 årsstudieplatser inom vuxenutbildningen. Högskolesektorn berikas med 7,5(!) fler platser på KI:s psykologutbildning, vilket ”måste ses som en pinsam detaljstyrning i brist på riktiga initiativ”, som SFS förklarar i en bitsk kommentar. Samtidigt rapporteras att ansökningarna till högskolan slår nya rekord.

Saco gillar att regeringen håller i pengarna men efterlyser större satsningar på bostadsbyggande för unga (vilket för övrigt skulle vara en åtgärd som verkar dubbelt: mot en avstannad byggsektor och mot en växande bostadsbrist). TCO dömer ut de sammantagna arbetsmarknadssatsningarna som lågbudgetåtgärder.

Borg själv är självklart nöjd med sin insats, och upplyser samtidigt medborgarna om att vi befinner oss i  ”den värsta krisen sedan andra världskriget”.

Sammantaget känns allting ganska tryggt just nu.

Fortsatt ovisst om kårobligatoriet

Folkpartiets Cecilia Wikström flaggar för att borgerliga riksdagsledamöter kan komma att fälla ett dåligt förslag i kårobligatoriefrågan. Och SFS vidhåller kravet på 125 miljoner per år för att upprätthålla studentinflytandet.

I Studentliv.

”Hatten av för CSN”

”Tack, Olof Palme!” Utropet får väl betraktas som uppseendeväckande,  åtminstone när det formuleras på DN:s ledarsida. Mannen bakom det är Henrik Berggren, som bjuder på en intressant historielektion när han berättar om en svunnen tid då enigheten var blocköverskridande om att en statligt finansierad studielön var det bästa sättet att locka svenskarna till universiteten.

De borgerliga tyckte att det var en bra idé eftersom det gynnade deras väljare. Äntligen skulle välfärdsstatens pengaflöde inte bara handla om att ta från de rika och ge till de fattiga. Nu skulle i stället arbetarna vara med och betala medelklassens utbildning.

Men socialdemokrater och kommunister var också för statlig finansiering. Dels avskräckte lånen unga män och kvinnor från arbetarklassen att gå vidare till högre utbildning, dels skulle akademikernas lönekrav kunna hållas nere om de häftade i moralisk skuld till staten för sin utbildning.

Till sist föll det på en ung Olof Palme att ändå driva igenom modellen med mer eller mindre generösa statliga lån, under hårt motstånd från Saco och SFS som båda hade haft sin hett eftertraktade studielön inom politiskt räckhåll.

Man kan lugnt säga att debatten har ändrat karaktär under decenniernas gång. I tider när diskussionen allt oftare handlar om studieavgifter, eller studenters möjligheter till extrajobb, känns det relativt lätt att instämma i Henrik Berggrens avslutande lovsång till själva fundamentet för svensk utbildningspolitik:

Till skillnad från i USA, Tyskland och många andra länder kan alla svenska ungdomar, oavsett föräldrarnas ekonomi, själva bestämma om och vad de vill studera. Det finns många problem i dagens svenska högskola. Men studielånen är inte ett av dem. Hatten av för CSN.

Word.

Återinför studerandevillkoret

… i a-kassan – åtminstone för nyexaminerade studenter. Det kravet ställer Akademikerförbundet SSR i ett färskt uttalande, med udden mot regeringens beslut 2006 att avskaffa nämnda villkor.

Detta är naturligtvis en av de frågor som borde avgöras inom ramen för den studiesociala utredningen, som ska överlämna sitt betänkande senast den 31 mars. Men regeringen anser att frågan är färdigutredd – trots att man har all anledning att räta ut sin så kallade arbetslinje. En fullt rimlig frågeställning är nämligen denna: Vilken modell medför de högsta samhällsekonomiska kostnaderna – en där högutbildade tvingas in i arbeten med låga kvalifikationskrav omedelbart efter sin examen – och därmed konkurrerar ut dem som verkligen är utsatta på arbetsmarknaden – eller en där nyblivna akademiker får förtroendet att åtminstone under några månader söka ett jobb som passar bättre ihop med deras utbildning?

Svaret beror sannolikt på vilken typ av arbetslinje man föredrar.

Fler om den studiesociala utredningen: Stina Hamberg, Kristina Persdotter, Lisa Gemmel, Eva Westerberg. Kolla också in SFS, TCO:s och Trias gemensamma rapport.

Höj studentpengen, Leijonborg!

Högskoleminister Lars Leijonborg presenterar ett ytterst märkligt resonemang på dagens DN Debatt, där han förespråkar kvalitetssatsningar inom högskolan i samma andetag som han beklagar sig över den miljard kronor som inte kommer att utnyttjas av de svenska lärosätena. Eventuellt behöver ministern titta igenom sin uppdragsbeskrivning, men det ligger alltså i hans egen makt att höja tilldelningen av resurser per student så att den efterlängtade miljarden verkligen kan användas. Detta har redan tidigare påpekats av bland andra universitetskanslern Anders Flodström.

”Argumentationen imponerar inte”, precis som en klok studentorganisation konstaterar.

Fler: SFS, TCO, Stina Hamberg.

Edit: Och så Eva Westerberg, som är mer imponerad än undertecknad.