Bostäder och betyg

Den gångna veckan har bjudit på en hel del nyheter. I onsdags gick högskoleminister Tobias Krantz (fp) ut och försvarade något märkligt den nyordning som gör att gymnasiebetyg som är äldre än tio år i praktiken kommer att nedvärderas jämfört med nyare betyg. Således blir det svårare för något äldre personer att komma in på högskolan. Krantz kommenterade i DN att det vore ”absurt” om betyg gick att jämföra över tid, vilket vi på SSCO brännmärkte som en orimlig inställning som går emot tanken om livslångt lärande. Fortsättning följer sannolikt.

Så kom då beskedet om 10 000 nya högskoleplatser under nästa år, varav 2 400 till lärosäten i Stockholms län. SSCO välkomnade nyheten, men kommenterade i TV4, DN och SvD med frågan: Var ska dessa studenter egentligen bo? Är militärtält verkligen en långsiktigt hållbar lösning för en nation med kunskapspolitiska ambitioner? Är Mats Odells idéer om andrahandsuthyrning tillräckliga för att komma till rätta med den kris som nu har drabbat samtliga av Sveriges större utbildningsorter?

SFS synnerligen vältajmade rikstäckande bostadsrapport gjorde att nyheten smög sig upp på såväl DN:s förstasida som in i Rapports kvällssändningar, och betyget på samtliga inblandade organisationers mediala arbete blir således det något ålderdomliga VG+.

Nu: helg.

Byggkrisen ”en våt filt över BNP-utvecklingen”

Flertalet medier har i dagarna rapporterat om det rekordlåga bostadsbyggandet och dess konsekvenser för utbildningsväsende, arbetsmarknad och ekonomi. Särskilt stor är bristen på bostäder för studenter och ungdomar, vilket har uppmärksammats av exempelvis Boverket under en lång tid. Det råder en oomtvistad brist på studentbostäder och mindre hyresrätter.

Svårt därför att förstå sig på regeringens tystnad i frågan och varför den slopade investeringsstimulansen – d v s Mats Odells åtgärd att höja byggmomsen för just denna typ av bostäder – inte kritiseras oftare och mer högljutt. Har vi varit dåliga på att förklara sambandet mellan en lägre momssats och ett högre byggande? Möjligen. Å andra sidan är det omvittnat knepigt att kommunicera med politiker som värderar sina ideologiska skygglappar högre än samhällets verkliga behov. Trots det har jag en känsla av att det kommande valet kommer att återaktualisera den typen av riktade åtgärder. Landets studenter och förstagångsväljare är fler än någonsin, och det regeringsalternativ som inte har en agenda för att lösa bostadskrisen kommer sannolikt att känna av detta i september 2010.

Fler: DI, SvD, DN, Alliansfritt Sverige.

SSCO i TV4:s Nyhetsmorgon

Samma morgon som DN gick ut med nyheten om en gemensam bostadskö för studenter, ställde Stockholms stads bostadsborgarråd Joakim Larsson (m) glädjande nog upp på en kort debatt om bostadsbristen i TV4:s Nyhetsmorgon. Tyvärr som en följd av att den ansvarige ministern, Mats Odell, tackat nej till samma förfrågan – det hade onekligen varit värdefullt att på riktigt få en kommentar till de politiska åtgärder som SSCO med flera efterlyser på en nationell nivå. Men hur som helst var det nyttigt att få skifta några ord i offentlighetens ljus med en representant för en av de kommuner som drabbats hårdast av bostadsbristen, och tillika en företrädare för Alliansens bostadspolitiska agenda.

Naturligtvis försvarade Larsson mer eller mindre slentrianmässigt Mats Odells åtgärd att höja byggmomsen på studentbostäder och mindre hyresrätter (vilket börjar kännas tröttsamt), men talade också länge och noga om den gemensamma bostadskö som nämns ovan. Initiativet är självfallet mycket lovvärt, och det känns roligt att de diskussioner som vi inledde för mindre än ett år sedan redan har konkretiserats på detta sätt. Samtidigt förtjänar det att understrykas gång på gång att en aldrig så effektiv förmedling förlorar sin mening när det inte finns några lägenheter att förmedla. På den punkten är alla troligen överens: en långsiktig lösning på storstadsregionernas bostadsproblem förutsätter en ökad nybyggnation. I ljuset av detta ter sig regeringens ovilja att överhuvudtaget diskutera frågan mycket märklig. Självklart kommer vi att fortsätta ligga på i ärendet ända tills minister Odell behagar avge ett svar.

Kolla för all del in debatten på TV4:s hemsida.

Bostadskris för studenter

Dagens DN slår välkommet upp bostadskrisen för studenter på en helsida i pappersupplagan. För undertecknad har den nedslående statistiken över byggande och bostadsbrist blivit något av ett mantra under den senaste månaden: Drygt 80 000 studenter i länet, en siffra som för övrigt växer. 12 000 studentbostäder, en siffra som tyvärr inte växer efter regeringens ideologiskt motiverade beslut att avskaffa investeringsstimulansen för snart tre år sedan. 45 ooo personer i kö, kötider på över ett år. En fastighetsskatt som beskattar ett korridorsrum på Lappis med samma summa som en tiorummare på Strandvägen. Lärosäten som varnar för att de är på väg att hamna i en situation där de inte längre tar inte studenter efter kompetens eller lämplighet, utan på grundval av vilka som har möjlighet att skaffa sig en bostad.

Var det detta som var tanken med det svenska utbildningssystemet? Nej, sannolikt inte. Troligen är alla partier åtminstone utåt sett överens om att tillgången till högre utbildning ska vara oberoende av människors ekonomiska och sociala bakgrund. Alldeles oavsett de orättvisor som reflekteras i människors svårigheter på bostadsmarknaden så är de flesta sannolikt också överens om att såväl Stockholm som Sverige förlorar värdefull kompetens när studenter tvingas tacka nej till sina studieplatser och när lärosätena blir tvungna att söka sig neråt bland reserverna tills de har hittat en person som har tillräckligt ordnade bostadsförhållanden för att kunna tacka ja till sitt erbjudande.

För det råder inget tvivel om att Stockholm behöver sina studenter. I den regionala utvecklingsplanen förutspår man en brist på upp till 73 000 högutbildade inom de närmaste två decennierna. Den globala konkurrensen om kvalificerad arbetskraft ökar ständigt – Sveriges huvudstad tävlar inte längre med små och halvstora städer runtom i landet, utan med sina internationella motsvarigheter. Det är mycket positivt att såväl DN, precis som tidigare, har valt att inkludera denna aspekt i resonemanget.

Den här frågan är nämligen större än att den endast berör enskilda individer eller intressegrupper. Den är avgörande för huvudstadens framtida tillväxt och utveckling och för dess möjligheter att i slutändan stå som globaliseringens vinnare. Om våra politiker menar allvar med ambitionen att utveckla Stockholm till Europas främsta kunskapsregion, så är det inte helt orimligt se över i vilken utsträckning medborgarna i praktiken har tillgång till den högre utbildningen. Vi hjälper gärna till i det arbetet.

DN1, DN2.

Det börjar bli tjatigt

Bostadskaos hotar nyblivna studenter.

3 åtgärder mot lågkonjunkturen

SvD:s Göran Eriksson påminner om det faktum att Sverige sedan 1950 har upplevt fem år med negativ ekonomisk tillväxt och att samtliga dessa har administrerats av borgerliga regeringar (1977, 1981, 1991, 1992 och 1993). Innevarande år ser ut att bli det sjätte som följer samma mönster. Tveklöst hanterar olika människor denna kunskap på olika sätt beroende på vilka partipolitiska sympatier de hyser. Det som oppositionen kommer att framställa som en glasklar lagbundenhet, lär majoriteten avfärda som en olycklig tillfällighet. I vilket fall har Göran Eriksson en tydlig poäng när han konstaterar att de borgerliga partierna har historiska erfarenheter av ekonomisk katastrofhantering som regeringen bör dra nytta av i största möjliga mån.

Även om jag hyser stor respekt för dessa erfarenheter – upplevelserna under 90-talskrisen gav även mig en känsla för hur man inte bör styra ett land – så vill jag bidra med en egen åtgärdslista. Ett krishanteringens Topp 3, om man så vill.

• Följ professorerna Lars Calmfors och Assar Lindbecks råd och höj bidragen till fattiga hushåll. Studenter, pensionärer och låginkomsttagande småbarnsföräldrar kommer inte att stoppa pengarna i madrassen, utan konsumera för varje extra krona och på så sätt bidra till att hålla uppe efterfrågan i ekonomin.
• Utnyttja det ökade intresset för högre studier. Flera högskolor upplever en anstormning av studenter som inte kommer att avta på några år. Anmälningarna till högskoleprovet ökar rekordartat. Trots att vissa politiker på ett mindre insiktsfullt sätt beskriver denna trend som en bekymrande omständighet – med inställningen att utbildning närmast är att betrakta som en AMS-åtgärd – så är den i själva verket lösningen på det verkliga problemet, nämligen den förestående bristen på högutbildade (i Stockholm med upp till 70 000 akademiker fram till 2030). Regeringen bör alltså satsa på en strategisk utökning av antalet studieplatser med målet att Sverige står rustat med en ny generation högutbildad arbetskraft när konjunkturen vänder.
• Dra nytta av byggbranschens nyvaknade intresse för att bygga mindre och energisnåla hyresrätter. Stimulera nybyggnationen genom att sänka byggmomsen för små hyresrätter och slopa fastighetsskatten för studentbostäder. Bostadsminister Mats Odell har här ett gyllene tillfälle att både råda bot på bostadsbristen för unga och studenter och öka sysselsättningen inom en viktig bransch som av allt att döma går på knäna.

Det förhatliga m-ordet

Vi bär ansvar för att arbetet med lägesbaserade hyror inte startat tidigare. Det geografiska läget måste få större effekt vid hyressättningen av allmännyttans lägenheter. Hyran ska spegla hyresgästernas värderingar. Och bostadens läge hör till det som hyresgästerna värderar tydligast, enligt en färsk enkät bland tusentals hyresgäster i Stockholm.

Hyresgästföreningen verkar alltså svänga en aning när det gäller hyressättningen i Stockholm. Utspelet väckte en hel del uppmärksamhet och utlöste en längre diskussion på bloggen Ekonomistas, där jag själv deltog med ett par inlägg.

Det är dock svårt att säga på rak arm om det vi ser är en utveckling mot marknadshyror. Det finns en del som är rimligt i Hyresgästföreningens resonemang, även om vissa sanningar framstår som väl banala. Men uppenbart är att det finns en oroväckande tendens i diskussionerna om det svenska hyressystemet. Allt fler – inte minst den ansvariga ministern, Mats Odell – säger sig stödja en modell där det geografiska läget får ett tydligare genomslag på hyressättningen, samtidigt som ingen vill ta ordet marknadshyror i sin mun (undantaget ett antal ungliberaler, naturligtvis). Det är dock inte helt otroligt att detta framför allt är ett tecken på att politikerna har lärt sig att undvika det förhatliga m-ordet. Betänk exempelvis att den omstridda allmännytteutredningen från i våras lyckas haspla ur sig följande formulering:

I bostadsområden med påtagligt och varaktigt efterfrågeöverskott kommer hyrorna att kunna stiga med ca fem procent per år (under förutsättning att inflationen är ungefär på dagens nivå) tills det inte längre finns något påtagligt efterfrågeöverskott eller tills det geografiska läget måste anses tillräckligt beaktat.

… utan att inse att det de facto är marknadshyror man föreslår. (För er som har svårt med tjänstemannaprosan: ”tills det inte längre finns något påtagligt efterfrågeöverskott” betyder att hyrorna kommer att höjas till dess att köerna är borta eftersom bara ett fåtal människor har råd att bo i dessa områden.)

Eventuellt är jag cynisk. Men jag får känslan av att en kommande regeringsproposition i den här frågan kommer att slå världsrekord i politiskt nyspråk.

Edit: Hyresgästföreningens André Johansson kommenterar och påpekar att det inledande citatet i detta inlägg är hämtat från DN:s ingress och en aning vilseledande för vad HGF kommit fram till i sin undersökning. Noterat.

”Ett av vår tids största samhällsproblem”

För en småbarnsfamilj eller en student kan ofta bostadskostnaderna äta upp mer än 60 procent av hushållets totala inkomster. En situation som för många är ohållbar och har resulterat i en ökad trångboddhet.

En viktig förklaring till problemen är att investeringsstödet, ett stöd som innebar att varje byggherre fick en ekonomisk subvention för varje etta som byggdes, avskaffades av alliansen vid maktskiftet 2006. Sedan dess har inte en enda studentlägenhet byggts i Stockholmsområdet. Det är uppenbart att det behövs ekonomiskt stöd för att byggnationen av såväl små lägenheter som alla typer av studentlägenheter ska bli av.

… skriver Grön Ungdoms Maria Ferm och Christian Valtersson på Upsala Nya Tidnings debattsida. Konstaterandet är fullt riktigt. Den politik som har kännetecknat Mats Odells ministerskap är djupt olycklig eftersom den bidrar till att unga människor avskräcks från högre studier. I sanning ett av vår tids största samhällsproblem.

Allmännytta utan allmän nytta?

Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman efterlyser raka besked från regeringen: Är marknadshyror på väg att smygas in bakvägen?

Oron är naturligtvis befogad – bostadsminister Mats Odell (kd) erkänner själv att de kommunala bostadsbolagen kan komma att påverkas av förslagen i propositionen om kommunala kompetensfrågor. Framför allt handlar det om att de allmännyttiga bostadsbolagen kommer att beläggas med vinstkrav, vilket i slutändan betalas av hyresgästerna. Allmännyttan slutar vara allmännyttig.

Självfallet vore detta ytterligare ett steg mot en tydligare social och ekonomisk boendesegregation. Regeringen borde skickas på en grundkurs i samhällsplanering: ingen stad tjänar på att ghettoiseras längs gränserna mellan olika inkomstgrupper.