6 åtgärder för fler internationella studenter

Mälardalsrådet har sammanställt sex åtgärder som bör genomföras av regeringen för att öka inflödet av internationella studenter till Sveriges och Stockholm-Mälarregionens lärosäten. Som bekant har antalet utomeuropeiska studenter i regionen minskat med cirka 80 procent under de senaste två åren, vilket på goda grunder oroar både lärosäten och arbetsgivare.

I dag skriver Mälardalsrådets ordförande Helene Hellmark Knutsson om åtgärderna på DN Debatt tillsammans med Kåre Bremer, rektor Stockholms universitet, Peter Gudmundson, rektor KTH, och Harriet Wallberg-Henriksson, rektor KI. Den som vill kan också ladda ner broschyren och bakgrundsrapporten (pdf) på Mälardalsrådets hemsida.

Fler: Helene Hellmark Knutsson, P-O Rehnquist, Kåre Bremer.

”Varför studerar du i Schweiz?”

Dagens Nyheter den 12 september 2012.

Dagens Nyheter rapporterar i dag (ej på nätet) om svårigheterna med att locka utomeuropeiska studenter till Stockholms lärosäten. Artikeln baserar sig delvis på en runtringning som Mälardalsrådet gjort och som visar att tappet på cirka 80 procent av studenterna från 2010 håller i sig även under höstterminen 2012. KTH flaggar för att en ihållig trend kan leda till både nedskärningar i personal och ett förändrat kursutbud. Magnus Mörck, utbildningschef på Konstfack, har sett en minskning från 45 utomeuropeiska masterstudenter 2010 till fyra 2012. Han påpekar att det uteblivna internationella utbytet kan få även svenska kreativa studenter att söka sig utomlands snarare än till de inhemska skolorna. Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, sammanfattar läget ytterligare:

Det är dåligt för Sverige, och tråkigt. Vi vill att många ska komma, en del av dem stannar och är ett tillskott för svenska samhället och de som åker hem igen är också en stor tillgång för Sverige.

Inget av de tillfrågade lärosätena vill återinföra avgiftsfriheten för utomeuropeiska studenter. Men Kåre Bremer uttrycker att det nya systemet är fyrkantigt och att de stipendieprogram som regeringen utlovade är mycket snålt tilltagna. Den synpunkten delas av näringslivsföreträdare som Mälardalsrådet har talat med och som medverkat i våra seminarier och rapporter under det gångna året: IT&Telekomföretagen, Stockholms Handelskammare, Bombardier med flera.

Även forskarvärlden riskerar att påverkas av de uteblivna internationella kontakterna. Anders Flodström, tidigare universitetskansler och dessförinnan KTH-rektor, förklarade vid ett IVA-seminarium om svenska forskares samarbete med omvärlden att KTH:s framgångsrika samarbete med kinesiska lärosäten tog avstamp i engagemanget från besökande kinesiska masterstudenter. Inte, som man kan tro, i en samarbetsstrategi skapad centralt på ledningsnivå. De flesta internationella forskningssamarbeten, underströk Lennart Stenberg på Vinnova, grundar sig i forskares informella kontakter och nätverk. Även dessa påverkas således av inflödet av internationella studenter. Särskilt illavarslande är det när Sverige förlorar kontaktytor med universitet i ett antal asiatiska länder, som under senare år rusat ikapp och ifrån västvärlden inom flera forskningsområden.

Men den negativa trenden kan vändas. Mälardalsrådet sammanställer i skrivande stund ett antal åtgärder som bör vidtas av riksdag och regering, och som efterfrågas av en bredd av aktörer. Dessutom planeras och genomförs regionala insatser runtom i landet, ofta i samarbeten mellan lärosäten och kommuner.

För alla idéer behövs. Vår gemensamma utmaning ringas in på ett utmärkt sätt av den kinesiska KTH-studenten Nan Wang, som uttalar sig i Sveriges Radios internationella sändningar: ”My friends in China ask me why I chose to study in Switzerland.” Mer träffsäker än så kan argumentationen för fler stipendier, bättre strategier och ytterligare marknadsföring knappast bli.

Mer i media: Ekot om läget i hela Sverige: 17 000 utomeuropeiska studenter har blivit 4 300. Kulturnytt om läget för de konstnärliga högskolorna.

Uppdaterat: Radio Stockholm hakar på. Mälardalsrådets ordförande Helene Hellmark Knutsson kommenterar på sin blogg.

Vad hände med internationaliseringen?

Att antalet utomeuropeiska studenter i Sverige har minskat dramatiskt under det senaste året är välkänt. Under våren har Mälardalsrådet i rapporten Vad hände med internationaliseringen? tittat närmare på situationen för lärosätena i Stockholm-Mälarregionen. Ambitionen är dels att klargöra hur läget ser ut, men också att mejsla fram förslag på hur vi kan bryta den avinternationalisering som riskerar att mer permanent drabba regionens högskolor och näringsliv. I dag tas ännu ett steg i den processen, då rapporten diskuteras vid ett seminarium i Almedalen, med inbjudna gäster från både politiken, akademin och näringslivet.

Frågorna i enkätstudien har ställts till 64 personer med nyckelfunktion (studierektorer, programansvariga, internationellt ansvariga) vid 14 av regionens 18 lärosäten som tar emot internationella studenter från avgiftspliktiga länder. Även om jag rekommenderar en titt på den tämligen koncisa rapporten i sin helhet (pdf), kan det vara bekvämt med en liten sammanfattning:

• Av 46 studierektorer och programansvariga vid Stockholm-Mälarregionens lärosäten säger åtta av tio att de fått färre registrerade studenter från avgiftspliktiga länder.
• Två av tre respondenter anser att det har blivit svårare att arbeta med internationalisering av den högre utbildningen.
• Åtta av tio tror på en oförändrat låg eller ännu lägre andel utomeuropeiska studenter på kort sikt. På längre sikt finns en något mer positiv inställning.
• Stipendier, utbildningens kvalitet och lägre avgifter pekas ut som de tre viktigaste faktorerna för att attrahera fler avgiftspliktiga studenter.

I den dialog som Mälardalsrådet nu för med flera aktörer är förhoppningen att mer samlade åtgärder ska komma till stånd för att att regionen ska bli mer attraktiv för internationella studenter. Precis som flera nyckelaktörer påpekar i de intervjuer som kompletterar enkätstudien – och som Mälardalsrådets ordförande Helene Hellmark Knutsson också har framfört i media – saknas i dagsläget en tydlig strategi. Något att begrunda såväl för regeringen som på regional nivå.

80 procent färre internationella studenter

Jag besökte i morse Länsstyrelsen i Stockholm och ett frukostseminarium om utmaningen att attrahera internationella studenter till Sverige. Utvecklingen på den fronten är inget annat än skrämmande: Vad som pågår är en veritabel av-internationalisering av den svenska högskolan. Enligt de allra färskaste siffrorna från VHS för innevarande termin har 1 370 utländska studenter registrerat sig på svenska högskolor. Det motsvarar en minskning med i storleksordningen 80 procent.

Det är i dagsläget svårt att veta vad en fortsatt trend i den riktningen innebär för kvaliteten på utbildning och forskning, näringslivets kontakter med omvärlden och det svenska samhället i stort. Men det finns all anledning att ta till sig de slutsatser som under morgondagens seminarium skisserades av Gunnar Enquist på Högskoleverkets analysavdelning. Sannolikt behövs:

• En nationell strategi för att attrahera internationella studenter.
• En större medverkan från näringslivet.
• En medveten utveckling av Sveriges specifika konkurrensfördelar.
• En mycket stor satsning på ytterligare stipendier.
• En prioritering av internationella studenter, inte minst när det gäller mottagande och studiesociala frågor.

I alla dessa frågor är det lätt att se en potentiell roll för regionala aktörer, i synnerhet de som har ett uttalat tillväxtuppdrag eller ägnar sig åt kompetensförsörjning. Men hittills är frågan outredd: Finns utrymme för en regional samling kring stipendier, marknadsföring, praktikplatser, bostäder och mottagande för just internationella studenter? Vilka kommuner, landsting och organisationer skulle ställa sig bakom och delta i en sådan satsning?

Ett ord också om lärosätenas roll i detta. Det förekommer idag ett välkommet uppvaknande gällande behovet av en skärpt budskapsformulering, kommunikation och marknadsföring. Men det är viktigt att se vårt gemensamma intresse i dessa frågor. Om högskolorna tvingas flytta över allt för mycket resurser från undervisning till reklambudget påverkar det deras verksamhet i en negativ riktning. I ett sådant läge blir utfästelsen om att ”konkurrera med kvalitet” tämligen ihålig.

Tältläger för internationella studenter

Aftonbladet rapporterar idag om de internationella studenter som i bostadsbristens Stockholm blir hänvisade till tältläger ute på Stockholms universitets campusområde. Reaktionerna från de besökande studenterna är tämligen irriterade:

– Jag förstår inte varför Universitetet tar emot så många utbytesstudenter om de inte finns någon chans att få en bostad, säger Matteo Biancopino, 23, från Vicenza i Italien.

Jag har varit inne på ämnet tidigare: Men ytterst är detta naturligtvis en fråga om Stockholmsregionens förmåga att attrahera och tilltala internationella studenter; om vilken bild av Stockholm vi vill att dessa utländska gäster ska föra vidare i sina vitt förgrenade och alltmer globala nätverk av högutbildade.

De krisåtgärder som nu vidtas sker framför allt på initiativ av SSCO och dess större medlemskårer. Även Rapport, P4 Radio Stockholm, P3 Nyheter, SvD och ABC uppmärksammar. Carin Jämtin och Mikael Damberg (S) skriver om frågan på DN Debatt.

KTH förlorar 100 miljoner

Enligt en artikel i Dagens Nyheter (ännu ej på nätet) beräknar KTH att 1 000 av dagens 1 500 utomeuropeiska studenter försvinner i samband med att regeringen inför studieavgifter. Samma mönster gäller vid andra lärosäten, och kontentan tycks tyvärr bli förlorade intäkter – runt 100 miljoner kronor för KTH:s del – och en minskad internationalisering av högskolesektorn.

I vanlig ordning har jag svårt för de principiella argument som framförts både för och emot studieavgifter för utomeuropeiska studenter. Jag är verkligen osäker på om det existerar något sådant som en universell rätt till kostnadsfri utbildning vid svenska lärosäten. Icke desto mindre bör regeringen vara vaksam på om införandet av studieavgifter i själva verket blir en kontraproduktiv åtgärd. Det som har beskrivits som en politik för ökade intäkter och bättre kvalitet riskerar att bli det motsatta – åtminstone om man lyssnar till högskolesektorns egna bedömningar.

Vad de försvunna internationella studenterna kommer att innebära för Stockholm-Mälarregionen återstår naturligtvis att se. Sannolikt kommer högskoleminister Krantz (eller hans efterträdare) att tvingas tänka om även i detta fall, om det skulle visa sig att de värsta farhågorna besannas. Men tillsvidare är det nog ändå hög tid att börja fundera över åtgärder som kan minska bortfallet och dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna: kanske ett intensifierat arbete med utbytesprogram, eller varför inte regionala stipendiesystem för besökande studenter. Något måste troligen till för att huvudstadsregionen inte ska förlora fart i den värdefulla internationaliseringsprocess som trots allt har pågått under senare decennier.

Notera att också turerna kring antagningsreglerna – där Tobias Krantz härom dagen backade inför kritiken – också får en effekt på i vilken utsträckning personer med utländska betyg får tillgång till den svenska högskolan: Rapport, Ekot, Expressen, DN, Aftonbladet. Bloggat om detta: Christian Stråhlman, Beatrice Högå.

Edit: Även Expressens Aron Lund kommenterar KTH:s förlust.