Bostäder och betyg

Den gångna veckan har bjudit på en hel del nyheter. I onsdags gick högskoleminister Tobias Krantz (fp) ut och försvarade något märkligt den nyordning som gör att gymnasiebetyg som är äldre än tio år i praktiken kommer att nedvärderas jämfört med nyare betyg. Således blir det svårare för något äldre personer att komma in på högskolan. Krantz kommenterade i DN att det vore ”absurt” om betyg gick att jämföra över tid, vilket vi på SSCO brännmärkte som en orimlig inställning som går emot tanken om livslångt lärande. Fortsättning följer sannolikt.

Så kom då beskedet om 10 000 nya högskoleplatser under nästa år, varav 2 400 till lärosäten i Stockholms län. SSCO välkomnade nyheten, men kommenterade i TV4, DN och SvD med frågan: Var ska dessa studenter egentligen bo? Är militärtält verkligen en långsiktigt hållbar lösning för en nation med kunskapspolitiska ambitioner? Är Mats Odells idéer om andrahandsuthyrning tillräckliga för att komma till rätta med den kris som nu har drabbat samtliga av Sveriges större utbildningsorter?

SFS synnerligen vältajmade rikstäckande bostadsrapport gjorde att nyheten smög sig upp på såväl DN:s förstasida som in i Rapports kvällssändningar, och betyget på samtliga inblandade organisationers mediala arbete blir således det något ålderdomliga VG+.

Nu: helg.

Byggkrisen ”en våt filt över BNP-utvecklingen”

Flertalet medier har i dagarna rapporterat om det rekordlåga bostadsbyggandet och dess konsekvenser för utbildningsväsende, arbetsmarknad och ekonomi. Särskilt stor är bristen på bostäder för studenter och ungdomar, vilket har uppmärksammats av exempelvis Boverket under en lång tid. Det råder en oomtvistad brist på studentbostäder och mindre hyresrätter.

Svårt därför att förstå sig på regeringens tystnad i frågan och varför den slopade investeringsstimulansen – d v s Mats Odells åtgärd att höja byggmomsen för just denna typ av bostäder – inte kritiseras oftare och mer högljutt. Har vi varit dåliga på att förklara sambandet mellan en lägre momssats och ett högre byggande? Möjligen. Å andra sidan är det omvittnat knepigt att kommunicera med politiker som värderar sina ideologiska skygglappar högre än samhällets verkliga behov. Trots det har jag en känsla av att det kommande valet kommer att återaktualisera den typen av riktade åtgärder. Landets studenter och förstagångsväljare är fler än någonsin, och det regeringsalternativ som inte har en agenda för att lösa bostadskrisen kommer sannolikt att känna av detta i september 2010.

Fler: DI, SvD, DN, Alliansfritt Sverige.

SSCO i TV4:s Nyhetsmorgon

Samma morgon som DN gick ut med nyheten om en gemensam bostadskö för studenter, ställde Stockholms stads bostadsborgarråd Joakim Larsson (m) glädjande nog upp på en kort debatt om bostadsbristen i TV4:s Nyhetsmorgon. Tyvärr som en följd av att den ansvarige ministern, Mats Odell, tackat nej till samma förfrågan – det hade onekligen varit värdefullt att på riktigt få en kommentar till de politiska åtgärder som SSCO med flera efterlyser på en nationell nivå. Men hur som helst var det nyttigt att få skifta några ord i offentlighetens ljus med en representant för en av de kommuner som drabbats hårdast av bostadsbristen, och tillika en företrädare för Alliansens bostadspolitiska agenda.

Naturligtvis försvarade Larsson mer eller mindre slentrianmässigt Mats Odells åtgärd att höja byggmomsen på studentbostäder och mindre hyresrätter (vilket börjar kännas tröttsamt), men talade också länge och noga om den gemensamma bostadskö som nämns ovan. Initiativet är självfallet mycket lovvärt, och det känns roligt att de diskussioner som vi inledde för mindre än ett år sedan redan har konkretiserats på detta sätt. Samtidigt förtjänar det att understrykas gång på gång att en aldrig så effektiv förmedling förlorar sin mening när det inte finns några lägenheter att förmedla. På den punkten är alla troligen överens: en långsiktig lösning på storstadsregionernas bostadsproblem förutsätter en ökad nybyggnation. I ljuset av detta ter sig regeringens ovilja att överhuvudtaget diskutera frågan mycket märklig. Självklart kommer vi att fortsätta ligga på i ärendet ända tills minister Odell behagar avge ett svar.

Kolla för all del in debatten på TV4:s hemsida.

Bostadskris för studenter

Dagens DN slår välkommet upp bostadskrisen för studenter på en helsida i pappersupplagan. För undertecknad har den nedslående statistiken över byggande och bostadsbrist blivit något av ett mantra under den senaste månaden: Drygt 80 000 studenter i länet, en siffra som för övrigt växer. 12 000 studentbostäder, en siffra som tyvärr inte växer efter regeringens ideologiskt motiverade beslut att avskaffa investeringsstimulansen för snart tre år sedan. 45 ooo personer i kö, kötider på över ett år. En fastighetsskatt som beskattar ett korridorsrum på Lappis med samma summa som en tiorummare på Strandvägen. Lärosäten som varnar för att de är på väg att hamna i en situation där de inte längre tar inte studenter efter kompetens eller lämplighet, utan på grundval av vilka som har möjlighet att skaffa sig en bostad.

Var det detta som var tanken med det svenska utbildningssystemet? Nej, sannolikt inte. Troligen är alla partier åtminstone utåt sett överens om att tillgången till högre utbildning ska vara oberoende av människors ekonomiska och sociala bakgrund. Alldeles oavsett de orättvisor som reflekteras i människors svårigheter på bostadsmarknaden så är de flesta sannolikt också överens om att såväl Stockholm som Sverige förlorar värdefull kompetens när studenter tvingas tacka nej till sina studieplatser och när lärosätena blir tvungna att söka sig neråt bland reserverna tills de har hittat en person som har tillräckligt ordnade bostadsförhållanden för att kunna tacka ja till sitt erbjudande.

För det råder inget tvivel om att Stockholm behöver sina studenter. I den regionala utvecklingsplanen förutspår man en brist på upp till 73 000 högutbildade inom de närmaste två decennierna. Den globala konkurrensen om kvalificerad arbetskraft ökar ständigt – Sveriges huvudstad tävlar inte längre med små och halvstora städer runtom i landet, utan med sina internationella motsvarigheter. Det är mycket positivt att såväl DN, precis som tidigare, har valt att inkludera denna aspekt i resonemanget.

Den här frågan är nämligen större än att den endast berör enskilda individer eller intressegrupper. Den är avgörande för huvudstadens framtida tillväxt och utveckling och för dess möjligheter att i slutändan stå som globaliseringens vinnare. Om våra politiker menar allvar med ambitionen att utveckla Stockholm till Europas främsta kunskapsregion, så är det inte helt orimligt se över i vilken utsträckning medborgarna i praktiken har tillgång till den högre utbildningen. Vi hjälper gärna till i det arbetet.

DN1, DN2.

Riktiga stockholmare är högutbildade

… eller? Nja, faktiskt inte i tillräckligt stor utsträckning.

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm skrev härom dagen intressant om vad som karaktäriserar ”riktiga stockholmare”. De är inflyttade, har sökt sig till studier, arbete, kulturliv eller mångfald. De ökar stadigt i antal: år 2030 beräknas Stockholms stad inhysa runt en miljon invånare. Under samma period växer länets befolkning med ungefär ett Göteborg.

Allt detta är självklart positivt. Men Lotta Edholm är liksom undertecknad engagerad i högskolefrågor – vi sitter båda i styrelsen för det organ, Stockholms Akademiska Forum, som har till uppgift att utveckla och marknadsföra Stockholm som akademisk region – och därför medveten om den statistik som visar att Sveriges huvudstad står inför en betydande brist på högutbildade. Vi delar också åsikten om att Stockholm aldrig blir färdigt, att växtvärken i grund och botten är sund och att byggandet aldrig får avstanna. Jag gissar mig till att följande utgångspunkt förenar oss: Stockholm kommer i slutändan att stå som globaliseringens vinnare – men bara under förutsättningen att vi ger våra medborgare goda möjligheter att utbilda sig, att möta strukturomvandlingen med en känsla av kontroll och att utveckla sin kompetens på ett sätt som gör dem attraktiva i den internationella konkurrensen om framtidens jobb.

Ändå efterlyser jag från samtliga partier mer handling än retorik. Att rektorn för Stockholms universitet, Kåre Bremer, för några dagar sedan gick ut och förklarade att bostadsbristen för studenter och unga i förlängningen drabbar lärosätenas möjligheter att rekrytera de bästa studenterna borde utgöra en kraftfull signal till beslutsfattare på alla nivåer. Ännu en röst sluter sig till den skara som anser att bostads- och stadsbyggnadsfrågor på ett medvetet sätt måste integreras i en sammanhållen kunskapspolitik. Och Stadshuset har ju egentligen öppet mål: Albano och Norra stationsområdet är som skräddarsydda för all verksamhet som rör den högre utbildningen, inklusive studentbostäder. Den politiker som uppriktigt vill se att dessa områden utvecklas till urbana, dynamiska, kunskapsintensiva, innovationstäta dygnetrunt-stadsdelar bör hålla detta i åtanke. Vi står inför ett gyllene tillfälle att iscensätta det Stockholm som de flesta säger sig vilja ha, åtminstone i visionsdokumenten.

Och, för att riktigt inpränta i minnet hos de tveksamma: Globaliseringen står på stockholmarnas sida. Någon annan hållning är omöjlig att inta.

Almedalen and beyond

Jag har knappt hunnit landa efter två hektiska veckor, men tänkte ändå bjuda på ett litet sammandrag av vad som har fyllt min tillvaro den senaste tiden.

1. Almedalen, naturligtvis. SSCO har varit där som gäster och observatörer i några år, men bjöd nu för första gången på ett eget arrangemang i samarbete med TCO. It´s the Education, Stupid! var temat för såväl kampanjandet på Donners plats som måndagmorgonens välbesökta seminarium där bland annat Tobias Krantz gjorde ett av sina första framträdanden efter tillträdet som högskoleminister. Med sig i panelen hade han Mikael Damberg (s), Kerstin Norén, rektor för Karlstad universitet, och Henrik Steinbrecher från PricewaterhouseCoopers. Alltsammans utmärkt modererat av Sofia Karlsson.

2. Tillträdet som SSCO:s ordförande. Skedde i teorin den 1 juli, men i praktiken redan i samband med att SSCO åkte ner till Almedalen. Det har varit mycket nyttigt att få inleda ordförandeskapet i ett så stimulerande sammanhang som det Politikerveckan i Visby utgör.

3. Nätverksträffen i Göteborg tillsammans med Lunds Universitets Studentkårer (LUS) och Göteborgs Förenade Studentkårer (GFS), dvs SSCO:s regionala motsvarigheter i syd och väst. Utan att avslöja för mycket kan jag med lätthet konstatera att det ser mycket lovande ut inför det kommande året, och att jag är glad och stolt över att få samverka med så kompetenta och engagerade personer.

4. Media har redan insett att bostadsbristen för studenter ser ut att bli värre än på mycket länge, vilket inte vill säga lite. SSCO, LUS, GFS och SFS har under den senaste veckan figurerat i ett stort antal medier: DN, P3 Nyheter, Ekot, GP, TV4, etc.

Avslutningsvis ett litet bildkollage, och jag tackar på förhand Johan Norén och Klas-Herman för att jag på ett okynnigt vis snyltar på deras fotokonst.

Panelen på SSCO:s och TCO:s seminarium

Högskoleminister Krantz och en sval SSCO-ordförande

På Alliansens mingel med Juseks studerandesektions ordförande Lisa Gemmel

På oppositionens mingel med SFS ordförande Klas-Herman Lundgren

På Donners plats med budskapet It´s the Education, Stupid!

I Göteborg med GFS och LUS

Det börjar bli tjatigt

Bostadskaos hotar nyblivna studenter.

Debutant

Jag har under de senaste dagarna haft nöjet att sitta med i några sammanhang som är nya för mig. Dels på Stockholms Akademiska Forums styrelsemöte i morse (som blivande styrelseledamot), dels på SSSB:s presidiemöte igår kväll (i egenskap av tillträdande vice ordförande).

Jag kan konstatera att begreppet kunskapsregion används flitigt i båda dessa miljöer, och att det är ytterst välkommet att flera aktörer är eniga om att utbildning och kompetensutveckling utgör nyckelfaktorer för i vilken utsträckning Stockholmsregionen kommer att vara framgångsrik och konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Men också att det finns uppenbara problem att hantera.

Bostadsbristen är naturligtvis ett av dessa, och till det problemet lär jag få anledning att återkomma under året som följer. Förhoppningsvis kan SSCO bidra på flera sätt i arbetet med att förbättra boendesituationen för studenter och ungdomar.

Övergången mellan studier och arbetsmarknad är ett annat, och där är StAF:s satsning på Kunskapslotsen mycket välkommen. Även där tror jag att vi kan bidra med fler exempel under kommande år.

Regeringens utbildningspolitik är naturligtvis ett tredje och övergripande problem som på sikt berör hela välfärdssamhället. Lars Leijonborg har på punkt efter punkt misslyckats med att leverera några utbildningssatsningar värda namnet och i stället ägnat sig åt ideologiska övningar på ett sätt som gjort högskolevärlden orolig men dogmatikerna nöjda. Den svenska utbildningssektorn har på det hela taget haft en mycket svag representant i Lars Leijonborg, och kanske är det också därför som så gott som samtliga inom den världen andas en viss förväntan varje gång det går rykten om högskoleministerns snara avgång. För visst kan Folkpartiet prestera bättre än så här?

Succé i Stadshuset

Ovan: Bostadsborgarrådet Joakim Larsson, som för övrigt numera får sin post adresserad till  SSCO, inledningstalar på det seminarium som SSCO arrangerade i Stadshuset tillsammans med Stockholms stad. (Foto: BF Studios.)

Program, presentationer och bilder på SSCO:s hemsida.

Studentskrapa i Flemingsberg

SSCO har kommenterat saken redan i höstas, men det är mycket glädjande att se planerna på en studentskrapa i Flemingsberg bli verklighet. De första studenterna flyttar in redan i sommar och naturligtvis är detta ännu ett led i arbetet med att utveckla Flemingsberg till ett dynamiskt och utbildningsorienterat kunskapskluster. Att ambitionerna finns där är mycket tydligt.

Fler kommuner får gärna hoppa på tåget, och tillsvidare påminner jag om att Solnas oppositionsråd Johanna Graf varit inne på detta alldeles utmärkta spår. Dock utan att få gehör från den politiska majoriteten.