Budget utan utbildning

Anders Borg får kritik från både höger och vänster för den vårbudget han presenterade idag. ”Bästa s-ministern” drar Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster till med, självklart menat som en förolämpning. ”Större satsningar på utbildning”, kräver LO:s Wanja Lundby-Wedin och efterlyser ett nytt kunskapslyft.

Och hur ser det då ut med kunskapssatsningar? Tja, under innevarande år slår man till med 400 årsstudieplatser inom vuxenutbildningen. Högskolesektorn berikas med 7,5(!) fler platser på KI:s psykologutbildning, vilket ”måste ses som en pinsam detaljstyrning i brist på riktiga initiativ”, som SFS förklarar i en bitsk kommentar. Samtidigt rapporteras att ansökningarna till högskolan slår nya rekord.

Saco gillar att regeringen håller i pengarna men efterlyser större satsningar på bostadsbyggande för unga (vilket för övrigt skulle vara en åtgärd som verkar dubbelt: mot en avstannad byggsektor och mot en växande bostadsbrist). TCO dömer ut de sammantagna arbetsmarknadssatsningarna som lågbudgetåtgärder.

Borg själv är självklart nöjd med sin insats, och upplyser samtidigt medborgarna om att vi befinner oss i  ”den värsta krisen sedan andra världskriget”.

Sammantaget känns allting ganska tryggt just nu.

”Ett riktigt skitår”

Så lyder arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins omdöme om det kommande året 2009. För detta får han skit av DN:s numera fristående kolumnist Niklas Ekdal på dagens ledarsida. Littorin skyller den svåra ekonomiska situationen uteslutande på yttre krafter, skriver han, och ger sken av att regeringen inte kan göra något.

Det är helt enkelt inte sant. Politiken har avgörande betydelse genom allt ifrån skatter och regler i arbetslivet till utbildning, offentliga investeringar och regionalpolitik. Även om det vore ett skitår i världskonjunkturen måste en svensk regering signalera att den gör allt som står i dess makt på hemmaplan, och inom EU-kretsen.

/…/ Littorins skitsnack avslöjar att han hade en politik för högkonjunktur, och nu inte vet riktigt vad han ska göra.

Kritiken är intressant inte bara för att den kommer från borgerligt håll, utan också för att den fläckar av sig på finansminister Anders Borg ”som snart inbillat oss alla att balans i de offentliga finanserna är meningen med livet”. Den upprepar alltså ett tema som varit genomgående i de senaste veckornas ekonomisk-politiska diskussioner, där flera framstående nationalekonomer har efterlyst mer omfattande finanspolitiska åtgärder från regeringens sida. Professor Assar Lindbeck skriver på dagens DN Debatt att det tidigare så heliga statliga utgiftstaket inte får betraktas som ett självändamål – i själva verket är det tvärtom klokt att tänja på ramarna under de exceptionella omständigheter som för tillfället råder. Precis som kollegan Lars Calmfors i Ekots lördagsintervju för ett par veckor sedan, förespråkar han höjda bidrag till relativt fattiga hushåll – studenter, pensionärer, småbarnsföräldrar.

Detta är något som både Anders Borg och Lars Leijonborg bör ta till sig: ett höjt studiemedel skulle inte bara höja levnadsstandarden för en länge eftersatt befolkningsgrupp, utan också medverka till att sätta fart på den svenska ekonomin.